Bakom stugan vid Myran finns en något märklig sten, flathälla. Stenhällen är upp-pallad på fyra klotstenar. Liknande hällar är kända sen tidigare i Vist, och är klassade som offerplatser från forntiden. Nog föds tanken att även denna häll är en offerplats från asatiden.

På vintern, när skötseln av det egna torpet Myran, inte krävde så stora arbetsinsatser, arbetade Evert Lindh som skogskörare, med egna dragare (hästar). I arrendet för torpen ingick fri vedbrand, som torparen själv fick avverka, forsla hem och hugga. För det mesta utgjordes den här avverkningen av gallringsved från skog och utmarker. Följden blev att det blev ganska klena stammar som fälldes, och som kvistades upp för hemforsling, så kallad ”långved”. Här Evert och sonen Hans Lindh under hemtransport av långved.

Herta Lindh i färd med städningsbestyr. Man kan lätt förstå att Hertas arbetsuppgifter, inte alltid var av det bekvämaste slaget. Nio barn, sex flickor och tre pojkar berikades familjen Lindh med, i till synes allt för små bostadsutrymmen. Att dels passa barn och samtidigt vara maken behjälplig med sysslor i ladugård och på åker, gav med all sannolikhet långa och tröttsamma arbetsdagar. Läget för Herta förbättrades heller inte av att Evert, liksom många andra blev inkallad till beredskapstjänstgöring under krigsåren på 40-talet. I praktiskt taget varje hem, bland arbetare och torpare uppfödde man en hushållsgris, som ”byslaktare” fungerade i äldre tider Axel Wiström, torpare från Söderhult. När Axel av åldersskäl drog sig tillbaka, övertogs slaktarsysslan av Evert Lindh. En kuriositet i sammanhanget, när vi nutidsmänniskor är så försiktiga med fett är att då, fram till 1940-talet, förekom en tävlan över vem som uppfött den tyngsta grisen. Den som inte fått sin gris att väga minst 100 kilo, gick från slakten med en viss skamkänsla. Som framgår av den nyhuggna vedhögen i bakgrunden, så gick det åt en ansenlig mängd ved för att klara årsbehovet.

En förutsättning för att få det lilla jordbruket att ge ekonomisk avkastning, eller att få ekonomin att gå runt, var att lära barnen arbeta. Här håller Hans Lindh på med att köra in av den huggna veden från den stora vedhögen från bilden med Herta. Förmodligen så har Hans och hans bröder även hjälpt till med att klyva vedhögen tidigare under året.