Gustaf i Berglund berättar om tjärdalen i Berglund

Ur Tyra Karlsson anteckningar

När en ska bränne tjäre. Först klyvs en liten furstam å hulkes ur söm e ränne inni å görs slät. En hulker ur båe halvera å virer ståltrå öm å smeter mä ler. I ene ännen på stocken gör en söm en tratt å den stecker oppåt. Han läggs i sten å lutes så möcke så dä rinner. Ytteränn på stocken får löv te vare bar unner bröstet (dän ännen söm sticker utför)en så där sex kvarter å sen en plugg i ännen mä e rispe i, i unnerkanten som tjära ska rinne igenom. En får akte väl för ell ve trumma. En tar u pluggen när en tapper tjära.
( Ja velle inte bränne nu öm ja feck hele by, för ja har inte skalle te dä .Dä ä en amper rök dä där.)

När en jör tjärdalen riter en först öpp en rundel å den ä väl nie alner rätt över. En sätter e stång i mitten å ett rep i töppen å drar ikring å sir att dä ä riktit runt. Sen stamper en jola så dä ä söm berg. Dalen ska vare högre i utkantera. Sen klär en bötten mä släter granbark söm en har flängt å när grana saver. När dä ä höl i barka smeter en ler i, å sen lägger en tre knape utå trä, vell säje, söm en gör i mällen ett trint höl i barken, å dä ä snett över höle i trumma. Trumma ho ligger unner å så lägger en e släter hall, e halv aln i fyrkant, gärne nått styvere, på knapera, Å sen binner en ihop e fet tyreknippe-vill säje-ett kvarter tjocker ungefär, å en tre kvarter långer, å en stake i metten, å den staken kalles ”tyrkärrng”. Dä ställs snett på halla. Sen ä dä te sätte ikring. En står å håller å en plocker ikring. Å då sätter en spetsa ner på tyret å så plocker en runt öm. Tätt å fint, unna för unna. I mitten blir dä två alnar å en halv ungefär, högt. Å så håller en på te daln ä fuller. Dä ä så noga att dä blir riktit runt ikring. När dä ä fullagt, drar en ihop mä snöret så att en rektit ser att allt ä runt. En jämner mä små speter å dä sämste tyret. Sen riser en mä barr, (sånt söm en lägger för döra) å börjer ve utkanten å lägger ända öpp te staken. Sen dä ä risfärdit lägger en på törv, e halv aln brer kant runter ikring. E halv aln å ven bar utåt, unner törvkanten. Å så lägger en på stybb – hälst fin sann eller hällans fin jol över riset- änna söm e kölmile.

 När en tänner i, ä dä i sämste tyret å hövelkaser å sånt. En tänner e lugner kväll, när dä inte blåser, å en tänner runt öm på en gång. En stecker höl så en ska gå fram, men först ikring kanten, å så unna för unna oppåt. Dä hinner inte opp te gå på ett dygn, men sen rinner dä i balja. Dä plär gå på tri dygn, men en får passe var stunn, natt å da. Dä kan gå på ett dygn,men då blir dä inget å’t. I denne dalen ska dä söm värst bli två-tri tunner tjäre å så köl. Köla ä alldeles förskräclit håle å dryge. För köla kan en få en å femti för tunna,å för tjära femti öre kanna eller arton shelling.

Dä va mycke arbete. tre man hade göre minst en måne å ändå feck små barn hjälpe te å rense tyre. Dä kunne bli en tolv tunner köl, ätter söm en va noga te å akte köla. En rakte å ett par tri gånger. Tjära rann i baljer men dä ble ”jär” i bötten å dä feck sjunke väl. Dä dugde inget te.

Överfört till datorhantering i oktober 2000.
Helge Fransson.