Ur Hemsocknens historia: Wist. A.A-n

I Wist sockenprotokoll för 1710 läses : Kunde här ingen Sochnestämma hållas för then gräselige Pest som vid then tiden så vähl som nu i begynnelsen af följande åhr gick meckta hårt på thenna Försambling. Thet GUD hädan efter nådeligen afvände måtte.” Mera än så skrevs inte. Vilka insatser socknen gjort eller planerade är inte känt. Troligen gjordes ingenting Det finns endast församlingens Dödsbok att gå efter och en del går att läsa mellan raderna. Man vet också att det långa kriget tagit många av den vapenföra, manliga delen av folket. Somliga, vilka överlevt Poltava, levde som fångar i Sibirien. Och till alla andra olyckor kom så pesten.

Präst under dessa fruktansvärda år var Kyrkoherde Andreas Kylander från 1696 till 1725. I en särskild avdelning i Dödsboken skriver han som överskrift: ”De som här följer äro döda i Pestilentia. Därefter följer 178 namn. Han skriver även deras ålder. Det är ofta barn och ungdom som dör först, i övrigt drabbas alla åldrar. Dock inga över 60 år. Medelåldern var låg så det kanske inte fanns så många. Ett undantag är Jöns Svensson i Sundet som dog i pesten 68 år gammal.

Godsen Stafsäter, Sturefors och Bjärka-Säby undgick helt dödsfall. Endast an 4-årig flicka avled på det sistnämnda. Alla som insjuknade dog inte men många. Kanske var sjukvården bättre på de stora godsen och sträng vakthållning samt fullständig isolering tillämpades.

Första dödsfallet i socknen inträffade den 4 nov. 1710. Då avled Anna Jönsdotter i Sundet. ”Lefwat i 16 åhr” står det. Redan den 9 avled två barn i Ringetorp. Anna 9 år och Jöns Jönsson 7 år. På en vecka dog 3 barn och en åldring i den familjen. Efter 14 dagar även modern, 44 år.

Den 27 dec. begravdes ytterligare tre från Sundet. Troligen var gården nu helt öde. – I Ringetorp dog 3 barn, modern, mormor, 60 år, och farmor. Alla under nov. månad. – Kringstorp var hårt drabbat. Den 29 nov. avled Kierstin Jonsdotter, 16 år. Sedan dröjde det till den 14 dec. Då avled husfadern Jon Jonsson, 44 år. Från den 15 t.o.m, 17 dog hans 4 barn, 4 till 12 år gamla, och den 28 en ettårig flicka i samma familj. Modern, om hon inte dött förut, överlevde. Annars var det vanligt att även modern dog, Kvinnorna skötte ju vanligen de sjuka och kom i nära beröring med de sjuka. Det föll på männens lott att ta hand om och begrava de döda och det var nog inte helt ofarligt, men måste göras.

I Ebbetorp avled 17-årige Nils Esbjörnsson 30 nov. Den 14 hans moder, Hustru Kierstin Olofsdotter, 44 år. Den 15, 16 och 1A avled Karin, 14, Johan, 12 och Jonas 7 år. Nu fanns endast fadern, Esbjörn Persson och ?. De överlevde båda.

I skogen alldeles invid och till höger om nuv. landsvägen finns liten glänta som av gammalt kallas Döslätten. De gamle påstod sig ha hört att det skulle ha varit en begravningsplats försjälvspillningar. Vanligen begravdes dessa utanför ringmuren. Varför skulle de ha jordats i skogen just i Ebbetorp? Kan det inte möjligen vara en pestkyrkogård från 1710? Det dog ju folk i närheten. Förutom 5 i Ebbetorp, Anders Jönssonn, en 2-årig dotter samt en Piga i Börsebo, samt 3 i Hjortkälla.

Så börjar ett avsnitt i boken : Begrafna. Jon i Hjortkälla, Hustru Ingrid och Olof Jons Son. Det är möjligt att de hittats döda. Många fler är uppskrivna som begravdes men utan dödsdatum eller ålder.

Den 21 dec. begravdes 4 personer. Den 22 – 5 st. Den 23 dec. 6. Under julhelgen begravdes ingen men 5 personer avled. Det var en dyster sorgens jul i Wist detta år. Människorna levde i sorg och en ångest som vi inte kan föreställa oss. Och morgondagen kunde innebära sjukdom och bråd död för vem som hälst. Ifrån julafton till nyår avled 17 människor.

Den 29 dec. skriver prästen: ”Afledne i denna Månan som man ingen kunskap hafwer om”: En Dahl karl, Erik. Hans Hustru Karin Finnwedsdottar, Hans son Per, Hans dotter och Inhyses Pigan Sara der Sammanstädes.” Antagligen hittade i någon avlägset belägen stuga.

Den i jan 1711 indelar prästen dödsfallen i veckoperioder. Samitidigt börjar han missa anteckning öm ålder. Han är nog så innerligt trött på att skriva ner dessa långa rader på döda sockenbor. Eftersom han varit socknen så länge, kände han nog alla. Mer eller mindre. Första veckan är bara daterat 5 jan och så följer 8 namn. Andra veckan, 9 jan. och 14 namn o.s.v.. 29 jan till 5 febr. endast 7. Pesten är nu på tillbakagång. Därefter har någon annan övertagit skrivningen. Den prydliga, lättlästa stilen hår bytts i en äldre mera svårläst. Han skriver inga datum och ofta ingen hemort. Det sista pestoffret i Wist är en namnlös Piga från Gattorp. Då hade pesten skördat 178 offer på ca. 4 månader.

Därefter när det blir mera normala dödsorsaker börjar det plötsligt skrivas, ”Begrafwen på Kyrkiogården”. Eftersom detta särskilt antecknas kan slutsatsen dras att det ligger många begravna ute i naturen. Utan att begravningsplatserna utmärktes. Efter några generationer var dom bortglömda. Glömda blev också efterhand alla sorger och tårar och den ångest som människorna måste ha känt inför detta fruktansvärda som hände.

Under nov. dog 28
” dec. ” 81
” jan. ” 51
” febr. och senare 18

Ödegårdar och torp under Bjärka-Säby efter peståret 1710

Uppgifter hämtade ur Bjärka-Säby gårdsarkiv Brita Petersson i december 2004.

Nedanstående gårdar och torp lydande under Bjärka-Säby var efter peståret 1710 ödelagda. Förhållandet var säkerligen detsamma i resten av socknen. Tyvärr blev detta aldrig dokumenterat.

Torpa Nybole. Nils död 1711, pojken Jon och de öfrige döda av pesten.

Torpa. Anders Wastesson öde 1711.

Spjut 1711.

Långnäs 1711.

Fallemo 1711.

Hästemo 1711.

Pinnerum 1711.

Barkesved 1711.

Hybbeln 1710 – 1711.

Mumsmålen 1711.