Mel.: Mossbelupen hydda

1. Kära gamla sockenbor, goddag, goddag!

Vi vill gärna presentera oss ett slag.

Pensionärer är vi alla utav gammal, ädel sort,

Det kan ingalunda resoneras bort.

2. Nödens år på artonhundraåttisju (nittisju)

Blev vi satta hit till världen, jag och du.

När vi kom till jämmerdalen, sa’ vår dyra moder så:

”Om det bleve riktigt folk av dej ändå!”

3 Vi kom hit till världen i ett kök nå’nstans,

Utan minsta jordemoders assistans.

Inga barnavårdscentraler sedan synade oss små.

Tänk, att det har blivit folk av oss ändå!

4. Mamma fick ej mödrahjälp av något slag,

Inte heller några flotta barnbidrag.

Inget krus och lite passning har vi fått se’n vi var små.

Tänk, att det har blivit folk av oss ändå.

5. Vägen bort till skolan fick vi vackert gå.

Ingen skolskjuts fanns, som stod och vänta på.

Uti tretti graders kyla frusen blev varenda tå.

Men det blev allt riktigt folk av oss ändå.

6. Någon skolbespisning såg vi aldrig till.

Men därhemma fick vi pära, gröt och sill

Strömmingen vi åt var ”rö” och osten grön och mjölken blå.

Tänk, att det har blivit folk av oss ändå!

7 Ingen doktor kom och såg om vi var klen.

Värkte tanden, fick vi pallra oss till sme’n.

Svett och sot och blod och tårar flöt, när tanden gav sej å.

Tänk, att det har blivit folk av oss ändå!

8. Aldrig tala’ man om vår intelligens.

Var och en fick ha sin egen kunskapsgräns.

Dum var dum, och klok var klok, det är väl enkelt att förstå

Men så har det blivit folk av oss ändå!

9. Undervisningen i sexuella ting

Det var saker, som man helst fick gå omkring.

Storken fanns ju då för ti’n och den fick man ju lita på.

Tänk, att det har blivit folk av oss ändå!

10. Men nog fick vi lära oss förutan prut,

Att vi skulle snyta oss och veta hut,

Vara hövliga och frukta Gud, och kungen likaså.

Det var därför det blev folk av oss ändå!