Dikter av Gustav i Berglund
Om blodet
Om blodet vill jag sjunga
om vännen vit och röd
som korsets stig, den tunga,
har gått i blodig död
För blodet som har runnit
hav tack o Jesu god.
Att salighet mig vinna
du i mitt ställe stod.
Min synd har du förlåtit,
min sak har du gjort klar.
I blodet ren mig tvagit –
en härlig skrud jag har.
Tack för det blod som runnit
tack för ditt sidosår,
tack för det brustna hjärta,
som öppet för mig står.
Tack att du snart mig tager
från denna jämmerdal,
att jag hos dig får vara
i himlens glädjesal.
Där med förklarad tunga
jag sjunger Lammets pris
där far jag evigt vara
hos Gud i paradis.
Hemlängtan
Ack jag längtar hem
till min trogne vän
till min Jesus i himmelens höjd.
Här är möda och strid,
men däruppe är frid.
Ack, jag längtar till himmelens höjd.
Ifrån jordens grus
till min faders hus v
ill jag flytta, om Jesus så vill.
Kom, o Jesus till mig
tag mig snart upp till dig
jag för evigt vill höra dig till.
Ske som Herren vill,
Honom hör jag till.
Herre Jesus, behåll blott min själ.
Skall jag längre här gå,
Gud, föröka min tro
giv din ande, som leder mig väl.
Ack, hur nöjd och glad
skall hos Gud en dag
jag få skåda vad gärna jag trott.
Evigt glad, evigt nöjd,
tänk, mitt hjärta, vad fröjd
det skall bliva hos Jesus, hur gott.
Där skall synd ej mer
trycka sinnet ner,
ingen Djävul mer frestar då mig.
Skiljd från sorg och besvär
ser jag Fräfsaren kär,
detta Lammet som offrade sig.
Blomman vissnar här,
hösten henne tår,
hon är lutad mot aftonen ner.
Skördetid är när,
så från ödemark
här vännen Jesus mig hemfärd beskär.