Wälmente råd för landtmännen i tider av foderbrist
Gifne av Kongl. Wetenskaps-Aceademien1781
När brist , ej allenast är på Hö utan ock på Halm och Kärna, synes råd till Kreaturens bergning inom Hus i 7 månader, blifva swåra att gifwa. Som sällan medhinnes, at på ordentligt sätt taga och torka tillräckligt mycket Löf, så kan ock sådant Löf som om hösten nedfaller af Sälg, Asp, Wide Pil, Björk med flere trän som i Alleer planterågon stund ats, så wäl som nedfallet Löf av av Fruktträd hopsamlas och på Logar och Windar torkas och användas vid sörpning åt Boskapen med tillskott av något Salt.
Derest tilgång är till Laf, Ljung, Ren- och Islandsmossa, kunna wid bar mark samlas, torkas under tak i öppna skiul. Den brukas att gifwas förwäld eller uppmjukad i Watn i Norrland och Finland. Isländarne brukar Hede-mossan sjelf med Mjölk tilreda sig Gröt och Wälling och har mången lungsiktig deraf wunnit Hälsa och Fetma. Med densamma kan äfwen Swin gödas. Hwit-mossa nyttjas i Wärmland med litet Mjöl tillsatt, till föda för Hundar.
Nässlor böra samlas och torkas, samt sönderhackade gifwas Boskapen i sörpe. Utom det att Nässlor gärna ätes af Kor, drifwa de ock starkt på Mjölken.
För at Kreaturen af Fodret må draga all möjelig kraft, hwilket i detta år i synnerhet behöfwes, är godt att skära Fodret med Hackelse-Kistor. Boskapen bör spisas 2-ne mål om dagen med Sörpa af groft skuren Galm och Hö, jämte flere ätlige tilblandningar, blötte i Watn eller lag af Enebär och Eneris.
Äfwen Granqwistar kan insamlas, hackas til 2 a 3 tums längd, krossas med trästöt så att de safta sig, hopblandas sedan med något Hö och bättre och sämre Halm eller Löf, Höfrö, Humlerefwor, Malört, Nässlor eller Ljung. Allt wad den lggranne Hästen ratar eller trampar under sig tjenar ännu till Föda för Horn-Boskapen, och kunna de idisslande kreturen utur gödseln efter en med Hö och Hawra rikeligen född Häst draga mycken näringssaft, blandat i Sörpe och Enelag.
Kan man bestå Wintern öfwer hwarje stort Kreatur 1 Tunna Säd och 1 Lispund salt eller ock Sillake, så kan med litet Hö och Halm Boskapen wäl framfödas och på 210 dagar fördelas. All Säd bör krossas eller malas til Mjöl, och malas tillika med Granbarr, som lätt fås genom tröskning af Granqwistar som i winterköld 2-ne dagar legat afhuggne. Om tilgång gifwes för Boskapsnöten at få något Rofwor, Jordpåron, Bön- eller Ärtmjöl, så winna de så mycket mera i styrka.
At Kreaturen ej efter wanligheten må draga hälften af fodret under fötterna, så borde alla bås wara med häckar försedde. Sörpan bör gifwas i watten-täte krubber. I brist af sådane bör Sörpan gifwas i ämbar som med widjor fästas, at de icke må stjelpas omkull.
Der Ljunghedar finnes äe allmänt bruk at släppa Kreaturen ut på den någon stund på dagen, at själfwa söka sig föda, och blifwer den unge Granen och Tallen, såwäl som Blåbärs- och Lingonriset til föda. Af högsta wikt är och at warje Hushållare i tid jämför sin tilgång på foder med Kreaturens antal, så at han icke mot Wåren nödgas undanslakta hälften av den utmagrade Boskapen, hwilken utan nytta för honom minskat födan för de öfwriga Kreaturen.
At Boskapen i år wid ett owanligt klent bete kommer nog mager at flyttas in, måste utfodringen i början ske sparsamt, så at Kreaturen mot slutet af wåren kunna lite rikligare undfägnas. I stället för at strö med Halm under Kreaturen, rådligast nu nyttja hackat Granris dertil, eller Hwitmossa, hwarest den finnes.
Med et motwilligt tienstefolk lärer dock alt sådant swårligen kunna werkställas, men borde snarare kunna göras af Bondefolket, som sköter sin Ladugård. För de hederwärde Helsings- och Norrlänske Qwinfolket äro dock alle desse Råd öfwerflödige, då sådant för dem är de fleste år en nödwändighet och sielfwklarhet.