”Salmonibrev: Anonymt brev vari avsändaren genom hotelser (t ex skandalösa avslöjanden) försöker pressa ut pengar av någon, hotelsebrev, utpressningsbrev.”  Svenska Akademiens ordbok.

Varför kallas dessa brev Salmonibrev? Vem var Salmoni? Anknytning till Vist?

SALOMON OCH VIKTOR FERDINAND SALMONI

Salomon Salmoni var den förste utexaminerade läraren i Vist. Han var född 1778 i Kättilstad socken och inflyttade till Vist 1800 från Vadstena. Salomon ambulerade mellan skolorna i Sturefors och Bjärka-Säby. Gifte sig 1819 med Maria Elisabet Andersdotter, född i Ringsnäs 1798, och de bosatte sig i Sockenbyggningen. De fick många barn och ett av dem var Viktor Ferdinand, som föddes 1833. Maria Elisabet dog 1836. Dödsorsak: förkylning. Viktor Ferdinand var då endast två och ett halvt år. Salomon gifte om sig 1839 med sin hushållerska Anna Catharina Persdotter Frid, född 1795 i Vreta Kloster. Hon var änka efter soldaten Frid, Smedstads ägor, S:t Lars socken. Troligtvis avgick Salomon 1856 som lärare. En ny lärare och organist hade då inflyttat. Salomons hustru dog 11 november 1863 av lunginflammation.

Enligt dödboken: ”Salomon Salmoni: Död den 27 november 1863 i Socken- byggningen. Haft i giftet 12 barn av vilka de flesta leva, undervisat här som skollärare både inom andra och nu senast uti Vist omkring 6000 barn varunder han gjort sig förtjänt av föräldrarnas förtroende och barnens tillgivenhet. Belönats med silvermedalj åttonde storleken. 85 år gammal. Dödsorsak: Ålderdomssvaghet.” (8 barn funna i födelseboken. De dödfödda antecknas inte på 1800-talet. Inga barn i andra äktenskapet.)

År 1847 flyttade Viktor Emanuel till Linköping och började som lärling hos bokbindaremästare J F Peterzén. Gjorde ett uppehåll i sin utbildning på ett halvår för att vistas i hemmet och för sin första nattvardsgång. Därefter reste han till Stockholm, stannade där i nästan 6 år och blev gesäll. Viktor Ferdinand återvände till Linköping 1853 eller 1854. År 1857 etablerade han sig som näringsidkare och 1859 som borgare.

Med Christina Sophie Löfbom ingick han äktenskap 1855 och hade med henne fyra barn. 1864 bodde familjen på Glasberget, det som numera kallas Berget. Från husets översta rum hade han en storartad utsikt över staden och dess omgivningar. Det var den utsikten, som han skulle komma att utnyttja för sin försörjning bl a genom de s k Salmonibreven.

Bokbinderiverkstaden låg på Badstugatan. Han sålde psalmböcker, evangelieböcker och katekeser. Ansågs som en mycket duktig bokbindare men trots det var hans ekonomi inte den bästa. Han låg efter med hyror och hade många småskulder. Dessutom hade han som hobby att gå på auktioner. Den 5 – 6 mars 1863 var han i Mörketorp och inköpte underkjolar, schalar, förkläden och en guldring för 2,50 kr. Ytterligare en sak som bidrog till den dåliga ekonomin var hans stora intresse för rövarromaner. Han läste romanerna, som lämnades in för bindning och det hade knappast någon positiv inverkan på hans arbetsprestation.

1863 kom han på tanken att skriva anonyma hotelsebrev och på så sätt få in pengar. Viktor Ferdinand skrev flera brev till en änka. Han utgav sig för att vara hennes avlidne mans oäkta son och ville ha ut sin del av arvet. Hotade med att avslöja hemligheten och ställa till en skandal, men änkan föll inte undan för hotelserna.

Efter det misslyckade försöket utsåg han två nya offer: garvareåldermannen Gustaf Sundberg och hemslaktaren Johan Johansson. I breven till dem utgav han sig för att vara ledare för ett stort och mäktigt rövarband. Det var en fullträff. Många personer levde i mitten av 1800-talet i skräck för band av väpnade förbrytare. Dessa band stod bl a bakom flera postrån och det stora bankrånet i Östgöta Banken. De anonyma breven i Linköping 1863 – 64 satte, enligt stadsfiskal Frick, samhället ”i häpnad och förskräckelse”.

Till Johansson skickar Salmoni brev där han bl a hotar med att avslöja att Johansson, som var frireligiös, hade stulit pengar och dessutom ofta fick kvinnobesök. Salmoni kunde från Berget se vem som besökte vem och vid vilka tidpunkter på dygnet. Efter det tredje brevet föll Johansson till föga och lade ett kuvert med 1000 riksdaler rmt vid Tinnerbäcksbron på Tanneforssidan. Efter det var Salmoni nöjd ett tag men återkom senare med ytterligare hotelsebrev.

Sundberg fick ett brev och när det andra kom lämnade han det oöppnat till postkontoret. Postmästaren bröt brevet och läste innehållet. Dagen därpå kom ett brev med samma handstil på kuvertet men då adresserat till Johansson. Stadsfiskalen underrättades och han kontaktade Johansson, som berättade om utpressningsbreven. Man jämförde handstilen med brev till rådhusrätten och fann, att det fanns vissa likheter med Salmonis handstil.

Salmoni begärde mer pengar av Johansson och nämnde även i brevet, att han visste om stadsfiskalens besök. Man beslöt att pengarna skulle betalas och en fälla skulle gillras. Tre personer, varav två var poliser, gömde sig i ett hölass, som var förspänt med oxar. Hölasset kördes in i domprostens loge, som låg c:a 200 alnar från källaren där pengarna skulle läggas under en sten. Johansson lade dit pengarna och sedan väntade poliserna på Salmoni. Han kom, hämtade pengarna men när han passerade höladan rusade poliserna ut och tog fast honom.

Straffet blev straffarbete i ett år plus ersättning till Johansson med 1000 riksdaler rmt. Det fanns förmildrande omständigheter: Salmoni var tidigare ostraffad, han ångrade sitt brott, han var utfattig och hade en stor familj.

Efter fängelsetiden fortsatte han i sitt yrke. Hustrun och barnen bytte namn till Enbom. Ytterligare två barn föddes.

Den 23 april 1876 dog Salmoni i kräfta, 43 år gammal.

Begreppet Salmonibrev blev känt även utomlands t ex i Tyskland.