Gunnar Kleist 860210

Jag gick den väg jag ofta går bland villorna i byn

En del har lagts på åkerjord, en del i skogens bryn.

Visst var det knalt, man kan förstå, och svårt att finna näring

men mitt i mannaålderns kraft och med en duktig ”käring”

så gav, om än en mager jord, tillfyllest av förtäring.

Till flydda tider tanken går, till gamla torp och ställen

där trötta armar sökte ro och vila under fällen

ehuru långt till kvällen

Ett strävsamt par vid Skorpa kvarn de fick som lån

ur Herrens hand ett vingårdsland och åtta barn.

I sekler har vår kyrka stått ej pockande, den bjudit blott

till samling och gemenskap

Här fäderna har funnit tröst i ordets makt på ålderns höst.

Det kändes gott i Herrens hus få fira helg vid tända ljus

och körers sång ur unga bröst till orgelbrus.

Mor Augusta ifrån Kärr hon var sin kyrka trogen

Hon hade läst på Bibelns blad att man skall vara god och glad

försynt och redobogen

Hon varje söndag traskade på stigen genom skogen

och kunde stanna var som helst och tacka Gud för hon var frälst.

Här funnits folk av skilda slag från trossamfund till byalag

och kvinnfolk med behag

Det gått en tid av 30 år sen bildandet av brödrakår

och utan mål och mening en fiskeriförening

där gammelgäddans klurighet har gäckat den till stort förtret

I Vist man trivs och har det bra, där värnas om kulturen

Här sjöar, skog och höga berg är pärlor i naturen.

Väl ser vi som ett handikapp att sakna industrier

Dock har ett glasbruk funnits här, ett tegelbruk och så affär(er)

samt tvenne mejerier.

Så lämnar jag det gamla Vist och hälsar nya tiden

På Hjortronvägen gick jag fram på branta uppförsliden

Vid en Mercedes stod en man med grön kostym och jägarhatt

Han hälsade och log så glatt,

ett litet stycke därifrån stod Kalle Lååhn

till synes trött och skuldbesatt.

Jag irrade bland alla hus, de syntes bra i månens ljus.

I tankarna går allt så fort, helt plötsligt var jag framme vid

den trolska skogens ingångsport, till löparslingans barr och lort

Här gäller kamp på liv och död mot kaloriers överflöd.

Vi har ett prima fotbollslag, det ryggar ej för tuffa tag

Man passar, skjuter och gör mål och eggas av publikens vrål.

Vi tackar SIF för vad den gjort för ungdomsfostran på vår ort

månntro vi riktigt har förstått att denna form av verksamhet

är gagnerik av stora mått?

En dag jag mötte Berit Roos, hon bar en korg

och kom direkt från Briteborg

Hon är en trevlig samlartant som vänligt vädjar om en slant

Den går till scoutkåren, som vuxit till med åren

För små begär vi är: ”ALLTID REDO”.

När jordens oro brutit loss, känns skönt att ha ett Röda Kors,

som har den rätta glöden och hjälper oss i nöden.

Att jobba hårt och ideellt är hedrande och jättesnällt.

För Kerstin Nilsson som kassör vi sträcker oss och gör honnör.

Snart klarar hon bedriften; justera årsavgiften.

Här gläds vi åt en fornhemsby där varje tilja är som ny

Man vårdar och man ansar, ett gille-lag som dansar

i sommarvärmen utanför

Sen hålles gudstjänst, ledd av Hans, med dop och sång av kyrkokör

och vännen ”Hoffe” drar en låt kristallklar på gehör.

Därefter håller Ingmar tal och gärna informerar

om la’gårdsbygget, ja om allt och folket applåderar.