Gunnar Kleist

Jag vill ånyo ge en bild av vårt församlingsliv

här saknas inte underlag för trevliga motiv

Bland dessa är den vackra syn, som vårdkaseldar ge

som bygdens folk i hundratal har samlats för att se.

Fyrverkeri och högstämt tal, samt sång av kör och näktergal.

Ja, allt det där är gott och väl, det värmer oss till kropp och själ.

I vår församlings södra del höll torparfolket till

Jag bodde där i några år, så tro mej om ni vill.

Vi fann ej livets överflöd, men heller ingen nöd

förutom vad ett torp kan ge fanns saltad sillfilé.

Med stutar plöjdes dyngan ner, små usla ök på 12 kvarter,

som stretade åt var sitt håll på välkänt stutmanér.

Men traktens ungdom den var fin

det starkaste som många drack var hembryggt äpplevin.

Sen tråddes dans med elegans på gårdens magasin.

Vi minnas vännen Rosengren på socknens gammelgård.

Där bodde han i många år för att få hjälp och vård

Två kvinnor föllo för hans charm och växelvis gick te’n,

ty kärlekslågan hade tänts av gamle Rosengren.

Här finns en trägen kvinnogrupp med höga ideal (3 st)

Varannan vecka samlas de, sådär ett 20-tal

en värdig början är en psalm och några skriftens ord

och kroppslig styrka går att få vid dukat kaffebord

Men sedan röjs den kristna tron:

att söka lindra världens nöd med dagligt bröd

av pengar från sin höstauktion.

Vi har en vacker kyrkogård, som vi bör ge den bästa vård

Där komma alla sörjande, förtvivlade och spörjande

om livets gåtfullhet.

En blomma lämnar man diskret, ett ljus till en vandals förtret

På mångas viloställen, ses minnesskrift på hällen.

Vi gläds åt våra vattendrag och azurblåa sjöar

där fåglarna kan häcka fritt på klippbemängda öar

Bedåras Du av sköna ting

så stanna upp vid Säby bro och se Dig kring.

Ja, därtill: om Du långt ifrån hör ljudet av ett vattendån

så är det Skälstorp-fallet.

En gång på tidigt 30-tal gick pråmtrafik på vår kanal

i Hovstad fick man lasta båd’ meterved och massa,

som lugnt och stilla drog förbi som värmeenergi.

Men efter några år av krig har fraktbehoven ändrat sig.

Nu gynnar man bilismen och därmed ock turismen,

som övertagit Stångåns roll.

I förlig vind ses båten Kind passera våra marker

där tvenne slott i sekler stått med välanlagda parker

Ja, även i vår vildnatur finns blomsterprakt och nyttodjur

VÄLKOMMEN! till en härlig tur.

Man har en envis känsla av att allt det gamla nått sitt slut

Vi köper mjölk i tetrapak och vet ej hur en ko ser ut.

Så även färdiglagad mat, direkt från Horns Hotell,

beprydd med gurka och tomat för så vill svenska folket ha’t.

Hur länge skall vår värld bestå med alla rymdraketer?

Jag tänker främst på våra barn. Hur skall vi kunna skydda dem

från dessa farligheter?

Man klampar in på andras mark med vapenmakt o aids o knark

Må Arne Wistbo finnas kvar och lyckas med vårt hemförsvar.

Här slutar denna enkla dikt till båtnad för de flesta
”När bypoeten ifrån Vist fann allting trist

så kom han på man kunde nå berömdhet som pekoralist”.