Stavsäter, 1 mt. frälse i Hanekinds hd, Vists sn, tillhörde på 1500-talet det vidsträckta landbogodset under Göksholm i Närke. Vid sidan härav funnos i byn två och ett kvarts mantal krono, vilka jämte Farsbo och Norrberga krono- samt Gattorps kyrkohemman i samma socken samt fyra mantal (Sundsholm 1, Torrberga 1, Ånväga 2) av kyrko- och prebendenatur i Skeda socken av Hertig Johan 1614-10-15 donerades till Anders Stuart († 1640), som fick k. konfirmation enligt Norrköpings besluts villkor 1619-07-12 (se ovan s. 306). Han hade dessförinnan med nådigt tillstånd 1617-04-09 tillbytt sig Stavsäters frälsehemman, som tidigare tillhört Trollegodsen (se Arvid Trolles jordebok, s. 84), från Clara Axelsdotter [Natt och dag] mot ovan nämnda kyrkohemman (N. 5) i Torrberga.

Han erhöll 1628-12-08 dessutom en utökning av sin förläning i tre kronohemman Tift (N. 1-3) i Kärna socken, av vilka han likvisst innehaft ett redan enligt tidigare förfogande (se hertig Carls konfirmationsbrev 1603-07-07 i Östergötl. handl. s. å. N. 9). Redan före 1619 upprättades ett säteri på Stavsäter. vilket tidvis kallades Stuartsäter. Som rå- och rörshemman tjänade härunder vid halvsekelskiftet (1647) Farsbo, som slutligen avhystes under säteriet. Bland övriga appertinentier omnämnes vid samma tid Svartsäter, vilket i egenskap av torp på Stavsäters ägor omtalas redan 1631 men ej skattlades förrän 1680 och då ansågs ligga inom rå och rör. Egendomen gick i arv till sonen Johan Adolf Stuart († barnlös 1666), efter vars frånfälle den såldes till Gustaf Bonde († 1667). Dennes änka Anna Christina Persdotter [Natt och dag] († 1692) utökade de underlydandes antal med ett hemman i Skog, vilket hennes man tidigare inköpt.

Då emellertid kronoförläningen i Stavsäter med underlydande ansågs hemfallen till kronan efter Stuarts död, tillförsäkrade hon sig fortsatt besittningsrätt genom ett byte 1671-02-15 (Byten 1655-1680, N. 11), medelst vilket hon fick Stuarts alla förläningar inom Hanekinds och Valkebo härad till frälse mot avstådda köpgods i Örebro län (se ovan s. 343 och s. 450). Hela godset bestod på detta sätt 1678 av nära tjugo mantal (inklusive säteriet) och ägdes då av dottern Beata Bonde († 1732), som 1680 gifte sig med Jakob Spens († 1721).

Under dessa makars tid ingrep reduktionen, vilken orsakade åtskilliga förändringar i de olika hemmanens ställning och natur. Då kronohemmanen i själva säteriet genom 1671 års byte fått karaktär av köpgods, begagnade sig kronan av sin lösensrätt och indrog dem 1691 till indelningsverkets förbättrande. De blevo därefter med bibehållen säterifrihet anslagna till kavalleriet (rh. N. 1 av Valkebo komp.). Farsbo, Norrberga (N. 3-4) och Skog (N. 1), som enligt actoris causæ brev 1695-10-08 (jämte Tift) beslagtagits mot Gustaf Bondes gravationer, blevo däremot av Jakob Spens utbytta 1696-01-18 (Avsl. byten N. 215 och jfr beträffande Farsbo byteskontorets resol. 1802-08-09).

I samma byte ingick ock en del av utsocknes landbogodset, som på detta sätt sammanhölls under det berustade säteriet, vilket alltjämt innehades av sitt förra herrskap, som svarade för rusthållet (köpt till skatte 1705-10-06). Det däri ingående frälsehemmanet hade fastän på andra vägar kommit i samma läge. Det ansågs nämligen enligt reduktionsdeputerades resolution 1698-06-11 hava genom 1617 års byte iklätt sig donationsjords natur och ingått i revokationen efter den yngre Stuarts död men därefter 1671 i likhet med systerhemmanen fått den köpgodskaraktär, som genom indragningen 1691 förbytts till krono. Själva huvudgården befanns 1684 vara endast ”något bebyggd”, vilket betyg torde tillfyllest förklara, att den ej beboddes av frälseägaren, som endast där höll eget folk och avel. Tillståndet torde hava nödvändiggjort förbättringar, ty fyra år senare ansågs byggnaden förtjäna vitsordet herrgård. Av de till kronan i övrigt revocerade bytesgodsen blev Torrberga (N. 5, fm ¼ mt.) beneficiehemman vid infanteriet (skatteköpt 1761-04-08) och Tift indelades dels (N. 1-2) på landsstaten (skatteköpta 1794-04-299, DELS (n. 3) på kavalleriet (kvartermästareboställe vid Västanstångs komp.).