Av Brita Pettersson

En viktig händelse i byns 1700-talshistoria var storskiftet som för Skogs del tog sin början den 10 maj 1779:

”Efter i laga tid skedd kungörelse infunno sig för Skogs by å Överkammarherrens Landshöfdingens och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Högvälborne Baron Herr Fredr. Ulr. Hamiltons vägnar Commisarien Högaktade Herr Jacob Rydback efter generailfullmagt av den 9 octob förledit år”.

Även ägaren av Säby, lagmannen högvälborne baron herr Germund Carl Cederhjelm hade skickat sin inspektor Jonas Södergren till förrättningen. För att bevaka Rusthållets rättigheter voro de två ägarna och brukarna nämdemannen Jan Andersson och rusthållaren Sven Månsson närvarande. Kallade voro också för Vist kyrkoherdebol innehavaren, kyrkoherden välärevördige och höglärde magister herr Christer Grönvall. För Comministerbostället innehavaren comministern ärevördiga vällärda herr Anders Melsén och för Styvinge Löjtnantsboställe innehavaren löjtnanten välborne herr Gripenvald som hade skickat sin fogde Anders Wernmark.

Denna dag gällde ärendet att fastställa rågångarna (gränserna) kring byn och se till att skälstenar och rösen voro i gott skick. Till sin hjälp hade de den gamla kartan över Skogs by från 1695. Även kyrkoherden medförde en karta över Prästegårdens ägor från 1698.

”Stenar, delar af de rös och skiljestenar hvarefter rågången skulle sträcka sig blefo nu igenfundna och erkända”.

Det var inte bara kartan som var viktig dessa dagar då det gällde att fastställa gränserna. En sak att räkna med var ”häfden” som hela tiden omtalas vid rågångarnas översyn. Vad var då häfden? Enligt Sveriges Rikes lag, Jordabalken, Kapitel 15:

”Detta är urminnes häfd. När någon haft egendom eller rättighet i så lång tid oqvald och obehindrad besuttit, nyttjat, brukat haver att ingen minns, eller av sanna sago, vet huru hans förfäder eller fångmän därtill komne äro” Emellan Prästgården och Skogs ägor fanns de tjugofyra gränsmarkeringarna väl beskrivna och kunde se ut som nummer nio: ”En flatsidig och ofann platt sten 1 aln lång ½ aln bred och 1 qv tjock, fastskolad på ett bärg med ett röse och visar med en liten ojämn spets till No 10.”

Vid flera tillfällen under 1779 och 1780 samlades därefter de berörda parterna. Det gällde både att se till att rågångarna var i bra skick och att genomföra skiftet, som tog sin början den 25 maj 1779. I byn fanns detta år:

Skattegården.
1 helt mantal frälse och 6 ½ stång i byamål.

Tillhörande Stavsäter
Mellangården eller Rusthållet.
1 helt mantal. 5 stänger. Skatterustningsstam under nr 3 vid Tjust Comp och Östgöta Cavalleri. Gården var delad i två lika stora lotter.
Ägare var nämndemannen Jan Andersson och rusthållaren Sven Månsson.

Sörgården
½ mantal 3 stänger.

Tillhörande Stavsäter
Norrgården
½ mantal, frälse. 3 ½ stång i byamål.

Tillhörande Säby.
Längdmåttet stång var här lika med 1 stång – 5 alnar.

Byggnadstomterna var de första som redovisades när skiftet tog sin början, alla med trädgård och kålland, av god jord.

På sin tomt hade Mellangården en hampodling, som omfattade 2 ½ kappland. Även Skattegården hade hampland men på mycket mindre areal. Skattegården hade en kalvhage som bestod av mager vall med pilträd på sin tomt. (Pil odlades för korgflätning och hampa för reptillverkning och dylikt.)

Åkern som därefter skiftades bestod av olika arter av lerjord som besåddes vart annat år, hälften av jorden låg varje år i träda. Jorden gav tredje till fjärde kornet vilket är lika med att skörden blev tre till fyra gånger mera än utsädet.

Därefter kom turen till ängarnas delning, alla var namngivna, en del av namnen påminnande om Skogs medeltida historia.

Sist delades hagar och skogsmarker. Även torpen med tillhörande ägor redovisades och var vid tillfället sju stycken förutom de två soldattorpen. Backstugor fanns, med är inte namngivna. Tre av dem låg enligt anteckning på Svinvallen.

Skiftet förlöpte utan några större oenigheter. En liten tvistefråga uppstod emellan inspektor Södergren och Kommissarie Rydbäck som dock ansågs kunna lösas vid lagmanstingets laga syn.

Under 1800-talets första hälft ökade bebyggelsen av torp och backstugor på Skogs ägor. Förändringar skedde också på gårdarna. Skattegåeden som 1779 varit delad i två lika stora lotter var 1825 delad i 4 lotter.

År 1857 försåldes Skogs Skattegård och dess Södergård. Säljaren var friherre Fredrik Wilhelm Rehbinder på Stafsäter och köparen Anders Hansson, bonde i Dömestorp, Skeda socken. Köpesumman var 75.000 riksdaler riksmynt.

Till största delen var Skog nu bondeägt. Endast Norrgården ägdes av Säby. Ägare och brukare växlade genom tiderna. Men de urgamla regler som styrde samarbetet i byn efterlevdes troligen noggrant. Bystämman, som bestod av byns bönder med en byfogde i spetsen, fattade alla beslut om hur bland annat det så kallade ”hopaarbetet”. Sysslan som byfogde gick turvis och på ett år i taget.

För Skogs del hölls stämman sommartid på bygatan, vintertid hemma hos byfogden. Ett av stämmans viktigaste ärenden var synen av hägnaderna. Denna ägde rum på våren innan djuren skulle släppas på bete, då naturligtvis gärdesgårdarna måste vara i fullfott skick. Man mätte höjden och granskade om eventuella bristfälligheter skulle åsamka någon av bönderna böter. En särskild uppsyningsman hade tydligen förekommit för just detta uppdrag längre bakåt i tiden, då 1697 en gärdsgårdsfogde nämnes för Skog, Vässentorp och Gräshorva. Snöplöjningen var en annan syssla som vintertid verkställdes på kallelse av en plogfogde. Även denna syssla gick turvis till bönderna i byn.

En hel del andra skyldigheter som berörde det allmänna fördelades på detta sätt. Ingen kunde undandra sig sina skyldigheter och systemet bidrog till att skapa starka band av ansvar och gemenskap i byn.