Av Nils Bielke

Sedan Carl och Christina Piper nämnda år av Bernhard von Liewen inköpt godset anlitade de arkitekten Nicodemus Tessin den yngre, som då höll på att uppföra ett nytt kungligt slott i Stockholm efter det nedbrunna Tre Kronor. Efter hans ritningar byggdes åren 1700-1707 en ny huvudbyggnad och södra flygel samt moderniserades norra flygeln vid Sturefors. Vidare ritade Tessin den franska parken samt det vita orangeriet. Men Christina, som snart fann orangeriets växter och träd alldeles för dyra att underhålla, fann på råd; hon skänkte hela innehållet till Lunds universitet.

Christina Piper inköpte under sin tid många gårdar, t.ex. år 1709 från en friherrinna Lovisin hemmanen Pukerumsäter, Pukerum och Rumpebo i Tjärstad socken. Härigenom blev godset avsevärt förstorat. Carl Piper dog i rysk fångenskap år 1716. Fortfarande går det ett rykte, att hans maka av sparsamhet skulle ha vägrat att betala den begärda lösensumman. Men enligt vår familjetradition skulle Carl ha skrivit till sin Christina: ” Skicka istället pengarna att användas till medel åt utblottat svenskt manskap i Sibirien”.

År 1747 instiftade den åldrande änkan Sturefors Fideikommiss, till förmån alltid för äldste sonen, till hennes dotter Charlotta och Thure Gabriel Bielke.

År 1752 avled denna sällsynt dugliga kvinna. Detta år blev deras son Nils Adam Bielke förste fideikommissarien till Sturefors. Han anlade under 1770- och 1780-talen den engelska parken med ett minnestempel i klassisk stil över sin mormor Christina, och vidare ett kinesiskt tempel.
Under flera år president för Kungl. Bergskollegiet skänkte ha till gruvkontoret i Falun hela sin fina samling mineralier. Till stöd för jordbruket på Sturefors lät han upprätta en ”Oekonoi” med nya ekonomiska kalkyler.

Som underguvernör åt kronprinsen, sedermera kung Gustaf III, gjorde han sig mycket omtyckt av kungen, som tre gånger gästade Sturefors.

Nils Adam dog år 1792 och efterträddes av äldste sonen, kornetten Gustaf Thure. Denne gifte sig med en fröken Hård. Under hans tid uppfördes det stora gårdsmagasinet 1809, delvis avsatt till museum för förre jordbrukaren och nattvakten Edvin Karlssons fina samling.

I slottets arkiv förvaras en ”Jordebok öfver Sturefors Fidei Comiss Egendom med underlydande Hemman och Gårdar år 1825”, upptagande i mantal 10 ¾ frälse säterier, 54 1/8 frälse och 3 ¾ skatte, tillsammans 59 5/8 mantal. Den årliga skatten till herrgården uppgick till 1001 tunnor och 18 kappar spannmål.

Samma år, 1825, inköptes Slattefors m.fl. i Landeryds socken från landshövding Nieroth, som tyvärr låtit utöka rummen och takhöjden i huvudbyggnaden från 1700-talet.

Kammarherren Nils Bielke blev 1833 näste fideikommissarie. Han anlade i slottsparken den s.k. Ebbas holme för att glädja sin fästmö Ebba Sture.

Efter att fadern greve Nils hade avlidit 1845 tillträdde hans äldste son ryttmästaren Thure Bielke. Denne var gift med Paline d´Otrante från Elghammars gods i Södermanland. I detta äktenskap föddes sex barn, av vilka Anna, Thure och Sten fick ärva Thureholm, förut Gäddeholm, utanför Trosa. Detta gods med en pampig 1700-tals slottsbyggnad, uppförd efter ryssarnas härjningar 1719, hade gått i Bielkesläkten i 400 år utan att vara fideikommiss, men såldes tyvärr 1915.

Under ryttmästaren tid fullbordades den präktiga stenterassen mot sjön Erlången. Vidare byggdes den nuvarande ladugården inrymmande 90 mjölkande djur åren 1870-71. Drygt hundra år senare utökades besättningen till 138 mjölkkor jämte en större kalvavdelning, efter en invändig ombyggnad.

Greve Thure var känd för att älska glada upptåg. När han av sin grevinna förbjöds att dirigera en orkester i Linköping, hittade han på att bilda en egen orkester bestående av arrendatorer från Sörby by och gubbar från huvudgården. När grevinnan gått till sängs budades all dessa musikanter och det spelades till långt in på natten och så långt från henne som möjligt i det rum i slottsflygeln, som än idag kallas Gubbfarstun.

Åren 1846-1856 var huvudgårdarna i Sturefors och Viggebyholm tillsammans med övriga fideikommisst utarrenderade till en som hette Gyllenram.

Thures äldsta son var löjtnanten vi kavalleriet Nils Bielke. Han var gift med Edit Carleson och dog redan 1894, innan han hann tillträda fideikommisset. Samma år föddes min far.

När Thure 70-årig avled 1899 efterträddes han alltså av sonsonen, ryttmästare och stallmästaren vid hovet Thure Gabriel (min far). Under hans omyndighetstid förvaltades godset av grevinnan Edit. Hon lät inköpa privat bl. a. Åhagen i Landeryd, Rökärr i Bankekind samt Briteborg i Tjärstad. Dessa fastigheter har senare införlivats med fideikommisset genom byten. Vidare lät hon 1911 uppföra gamla kraftverket med tillhörande damm.

1916 gifte sig min far med min mor Brita Sparre från Kronovalls gods i Skåne och tillträdde då godset. Många bostäder och ekonomihus nybyggdes av dem, årtalen kan man läsa av på husens fastsatta kopparplåtar. 1930-32 gjordes en grundlig modernisering av slottet, som fick centralvärme genom vedeldning. I en gammal kötthall inreddes ett litet katolskt kapell. Min fars stora intresse för skogen ledde till betesregleringen 1919-1930 med självsådd och plantering av betydande arealer. Statsbidrag erhölls genom Skogsvårdsstyrelsen, där han var ordförande. Ladugårdsbyggnaderna moderniserades, utemjölkningsstall för åtta maskiner nyuppfördes, fortfarande i bruk, och såväl växt- som djurodling intensifierades framför all under ledning av inspektoren H. Jungenfeldt.

När min far dog år 1940, tyvärr alldeles för tidigt vid 46 år, började den epok där jag först stöddes av min mor fram till mitt bröllop 1950, därefter av min maka Madeleine, född Juhlin-Dannfelt.

Fideikommisset, numera Sturefors Egendom, sålde 1981 Slattefors corp-de-logi, två flyglar och park till fru Eva Österberg, men behöll lantbruket och skogen till dessa fastigheter.