Styvinge byggnadshistoria
Den nedan följande byggnadshistoriska presentation av gården Styvinge bygger till största delen på en avhandling av Birgitta Ljungkvist Uppgifter om brukarelängd, till Styvinge hörande torp och boende i dessa har till största delen framtagits av Ingmar Carlsson och Brita Petersson.
Kortfattad historik
Namnet Styvinge är enligt Nathan Lindqvist ett s.k. falskt -inge-namn, d.v.s. en karaktäristik av platsen och skulle betyda svedjeland. Lindqvist håller detta för mer troligt än Hellquists tolkning i ”Ortnamn på -inge”, där Styvinge antas vara en sammansättning av mansnamnet Stuf och inge, d.v.s. styvingarnas tillhörighet eller Stufs släkts landområde. Ett intyg om en ägogränsundersökning, daterat den 10 juli 1334, lär vara första gången Styvinge i Vist finns dokumenterat. 1379 ägdes Styvinge (som så många andra gårdar) av Bo Jonsson Grip och ingick då i Bjärka-, Säby- och Hovetorpkomplexet. En handling utfärdad 1414 nämner Styvinge såsom tillhörande bol byn Norrberga. På 1600-talet var Styvinge två halva hemman frälse som av en eller annan anledning övergick till krigsmakten. Mellan 1870-talet och 1994 var styvinge arrendegård under Kungl. Domänstyrelsen, senare Domänverket. År 1994 såldes gården till dåvarande arrendatorn Ingmar Carlssons båda söner, se ägar- /brukarelängden.
Byggnadshistoria
Från 1724 till 1954 har det mer eller mindre regelbundet förrättats husesyner och ekonomiska besiktningar på gården. Från dessa förrättningar finns 44 protokoll på Krigsarkivet och Domänverket. Det är huvudsakligen dessa protokoll som utgjort Birgitta Ljungkvists källmaterial. Äldre kartor över gården är mycket summariska när det gäller byggnader. Kornettbostället Styvinge bestod 1724 av två gårdar, Södergården och Norrgården. Båda gårdarna var av centralsvensk typ. (Kornett: Standarförare, till 1835 den lägsta officersgraden i det svenska kavalleriet.) Såsom officersboställe skulle Styvinge ha ett s.k. karaktärshus, en manbyggnad avpassad efter innehavarens grad. På Styvinge uppfördes ett karaktärshus 1769-70. En eldsvåda 1773 ödelade hela Södergården utom karaktärshuset. Efter 1776 betraktades Södergården som mangård och Norrgården som ladugård. Den centralsvenska gårdsformen upplöstes. 1783 brann även karaktärshuset ned. De nya ladugårdshus som uppfördes efter branden byggdes större och högre än sina föregångare och fick i allmänhet bindtak. Även mangårdshusen fick vindsvåning. Efter 1781 rödfärgades nybyggda hus och ett stycke in på 1800-talet var de flesta husen rödfärgade. Timmer var det ojämförligt vanligaste byggnadsmaterialet. Mangårdens hus hade som regel torvtak och ladugårdens hus halmtak tills tegeltak infördes med början på våningshuset 1830. Vedtak förekom sparsamt. I slutet av 1800-talet ersattes teglet på fägårdshusen av spån, vilket i sin tur mot mitten av 1900-talet ersattes av eternit. Det boningshus som uppfördes 1897 fick plåttak. Från 1724 har bostadshus legat i Södergårdens nordvästra hörn. Det sista av dem nämns sista gången i 1872 års protokoll. Läget för den norra logen är sannolikt detsamma som för den norra av de logar som fanns på Norrgården 1724. 1882 flyttades logarna till sitt läge på 1941-47 års karta. Norrgårdens fähuslänga låg 1724 parallellt med logarna och byggnaderna förnyades i samma läge till 1839, då en ny fähuslänga uppfördes norr om och vinkelrätt mot den gamla. 1893 byggdes slutligen den senaste fähuslängan intill den nya logen. Stall för tjänstehästar byggdes efter branden 1773 åtminstone delvis på Södergårdens tomt. Det flyttades på 1820-talet nordväst ut till Norrgårdens tomt och förlängdes senare till redskapshus. Det bör ha legat strax öster om nuvarande redskapshus. Styvinge har följt det byggnadsskick som var gängse i trakten med undantag för själva gårdsformen. Fram till 1773 kan gårdsformen betecknas som ålderdomlig för sin tid i denna del av landet för att därefter få den fritt liggande gårdens lösligare form.
Viktiga händelser:
1773 En eldsvåda ödelade hela Södergården utom det 1769-70 uppförda karaktärshuset.
1776 Norr- och Södergården slogs samman till en gård.
1783 Karaktärshuset brann ned.
Gårdstyper
Styvinge är en sk centralsvensk gård där alla hus grupperar sig i en tät, sluten rektangel med mangård och fägård avdelad med en stallbyggnad. Äldre tiders gårdar hade fler byggnader än nutida gårdar. Det fanns ett hus för varje ändamål – boningshus, bod eller härbre, bakstuga, brygghus, ladugård. I vissa trakter fanns dessutom sommarladugård, loge och ängslador samt smedja och bastu. Boningshus och bodar hörde till mangården och de hus som hade med gårdens drift att göra hörde till fägården. Den inbördes placeringen av husen på gården varierar över landet. Man brukar tala om fem olika gårdstyper; den sydsvenska, den götiska, den västsvenska, den centralsvenska och den nordsvenska gården. Den sydsvenska gården i Skåne, Halland och södra Bohuslän, var fyrlängad med sammanbygd mangård och fägård. Flera funktioner var samlade under samma tak. De andra gårdstyperna karakteriseras av att mangård och fägård är åtskilda. Den nordsvenska gården i Norrland och Dalarna bestod av fristående hus, men grupperade i fyrkant. Den götiska gården med sitt utbredningsområde i östra Götaland och Svealand utgjordes av långsträckta man- och fägårdar skilda från varann med stängsel. I den centralsvenska gården i Mälardalen och kring Hjälmaren skildes man- och fägård åt av en bodlänga. Den västsvenska gården i framför allt västra Götaland och Svealand, bestod av en lös husformation med få huslängor antingen jämsides eller i vinkel.
STYVINGE BY ÅR 1724

NORRGÅRDEN
Nr | OBJEKT | KOMMENTARER, HUVUDSAKLIGEN ENLIGT 1724 ÅRS SYNEPROTOKOLL | |
1 | BOD | Den lilla boden väster ut i Norrgårdens mangård, 3 x 3,6 meter inom knutarna, kasserades 1724, eftersom såväl väggar som tak var dåliga och det dessutom fanns ytterligare tre bodar på gården. | |
2 | SÄTESSTUGA | Sätesstugan på södra sidan, 9,6 x 6,6 meter, innehöll stuga, förstuga och en liten kammare (fig. 16 a). Den kasserades 1724. | |
3 | BODAR | De två bodarna vid mangårdens norra sida, 6 x 4,2 meter, hade 1724 halmtak, men det påpekades att taket borde läggas om med näver och torv. Bodarna hade dåliga dörrar, vilka också saknade lås, och de kasserades i 1733 års protokoll. | |
4 | GÄSTSTUGA | Gäststugen, 5,4 meter i kvadrat, var byggd 1718 (fig. 16 b). Den hade 1724 bra väggar och tak, trägolv, spis med spjäll och forma, fyra fönster i två ramar med foder samt en dörr med gångjärn. | |
5 | SKULL | ||
6 | PORTAR MED LIDER | Port med portlider fanns 1724 på norra sidan om mangården. I 1735 års protokoll anges att det var uppskiftat på 6 stolpar och hade två halvportar med lucka. | |
7 | MJÖLBOD | Boden på mangården södra sida, 3,6 x 4,2 meter, hade 1724 ett förfallet halmtak, varför det påpekades att boden måste få nytt tak av näver och torv. Detta tak borde även täcka det skull som fanns mellan gäststugan och boden. | |
8 | FÅR | Fårhuset var åren 1724, 1733 och 1735 uppskiftat med tre väggar intill östra gaveln av södra boden i mangården. Det hade dörr på träaxel. | |
9 | FODERHUS, SVIN | En foderlada med svinhus, 6 x 4,0 meter, under gemensamt halmtak fanns 1724 men kasserades 1733. | |
10 | STALL | Stallet väster om ladugården, 4,8 meter i kvadrat, under tak av halm, hade skulle och innehöll åtta spiltor, vilka 1733 betecknades som små (fig. 30:19). Dörrarna låg i öster och väster och hade träaxlar. | |
11 | HEMLIGHUS | Hemlighuset hade 1724 dåligt golv och saknade ”fiöhlbräde” (sittbräde på avträde). | |
12 | FODER | Ett fähus med foderhus söder om stallet, 11,4 x 4,8 meter, under halmtak hade skulle över de 14 båsrummen. Den norra delen av fähuset begagnades till foderhus (fig. 30:18). Tre dörrar fanns, alla på träaxlar. Det antecknades 1733 att södra dörren var oduglig och att en ny borde göres och förses med lås och gångjärn. | |
13 | FÄHUS | ||
14 | LOGE | Två logelador fanns 1724, den ena 13,5 x 5,4 meter och den andra 13,8 x 5,4 meter, båda under halmtak. Båda logeladorna innehöll loge med två ladugolv. Dörrarna saknade lås såväl 1734 som 1733. | |
15 | LOGE | ||
ÖVRIGA BYGGNADER, EVENTUELLT EJ PLACERADE PÅ GÅRDSTOMTEN | Källare förtecknas inte för Norrgården förrän 1762. | ||
SÖDERGÅRDEN
Nr | OBJEKT | KOMMENTARER, HUVUDSAKLIGEN ENLIGT 1724 ÅRS SYNEPROTOKOLL | |
16 | CAMMARE | Emot gäststugans västgavel fanns 1724 ännu en kammare uppsatt ”före åhr 1700”, 4,2 meter i kvadrat, åtta varv hög med tak av näver och torv och med källare under (fig. 15 b). Även denna kammare hade innertak. Den hade järnspjäll och forma. Kammaren hade tre fönster i en karm med foder utan och innan och fönsterluckor med skruv. Den hade också två dörrar med karmar, foder utan och innan och klinkor. Den ena dörren ledde in i stugan, den andra ut på gården. I kammaren fanns ett litet ”bräde contoir” (Kontor = förvaringsutrymme i boningshus) med dörr som hade lås och nyckel. I detta kontor fanns fällämmar för en trappa ned till källaren. | |
17 | SÄTESSTUGA | Sätesstugan väster på gården var 7,2 x 6,6 meter och hade en vidskiftad kvist (fig. 15 a). Den saknade antagligen innertak och var försedd med tre fönster. Man kan anta att den var sju stockvarv hög, eftersom det var mycket vanligt i trakten (Erixon: Sista ms, s. 40, 41). Stugan ansågs emellertid så gammal och förfallen att den kasserades vid 1724 års syn. | |
18 | GÄSTSTUGA | Gäststugan norr på gården, 8,4 x 6 meter, innehöll stuga med förstuga och en av förstugan skiftad kammare under tak av näver och torv (fig. 15 b). Det antecknades i protokollet att huset hade innertak. Stugan hade fyra fönster i två karmar med foder utan och innan. Två spisar med järnspjäll antecknades 1724, medan 1733 års protokoll anger att stugan hade spis med järnspjäll och forma (Forma är den välvda delen av murverk vid ugn) och kammaren spis utan spjäll. | |
19 | BODAR | De södra bodarna, 7,8 x 5,4 meter, med halmtak kasserades 1724. | |
20 | BODAR | De norra bodarna var tillsammans 6 x 4,8 meter i fyrkant och 7 varv höga. Taket var täckt med torv på underlag av halm med näver i foten. Bodarna hade golv – botnar – av trä. | |
21 | FÅR | Fårhuset, 3 x 6 meter, låg norr i ladugården intill svinhuset med ett gåshus bredvid. Taket var av halm. | |
22 | STALL | Stallet, 7,8 meter i kvadrat, låg på västra sidan i ladugården och var byggt på stenfot, hade skulle över och brädtak. Det hade en dörr på gångjärn med stocklås på östra sidan och två dörrar på västra siden ”den ena öfwer den andra” också med stocklås. Stallet hade fönstergluggar med glas och skullen hade glugg med lucka. Stallet innehöll åtta spiltor och hade trägolv. Spiltorna var brädfodrade. | |
23 | VERKSTALL | Verkstall, förtecknades 1724 för sju hästar, men det ansågs gammalt och dessutom onödigt. | |
24 | FÄHUS | Fähuset på södra sidan om ladugården, 8,4 x 6 meter, hade 16 båsbalkar, ”nödiga Bolsterstockar”, två dörrar och ett lås. Taket hade 1723 täckts med 9 tjog halm. (Bolsterstockar användes troligen här i stället för dynstock, en stock varpå golvplankorna vilar). | |
25 | FODERHUS | ||
26 | LOGE | Logelador, södra och norra, vardera ca 15 x 6 meter, låg vid ladugårdens östra sida. Båda hade ett tröskgolv mellan två loggolv och halmtak. | |
27 | LOGE | ||
28 | BYVÄG | ||
ÖVRIGA BYGGNADER, EVENTUELLT EJ PLACERADE PÅ GÅRDSTOMTEN: | Hemlighuset ansågs 1724 gammalt och odugligt samt för litet. Det förefaller ha varit sammanbyggt med ved- och hönshus. |
Snickarbacken senare Eriksholm genom tiderna | |||
Om Snickarbacken i huvudsak efter Brita Petersson. | |||
Om Erikholm efter Ingmar Carlsson. | |||
Snickarbacken | |||
Snickarbacken var ett numera försvunnet torp under Styvinge, beläget i Filbacken. På 1670-talet omtalas i kyrkoboken en Nils Snickare som var bosatt i Seltorpabacken. Det kan vara denne Nils som givit torpet dess namn. I mantalslängden omtalas torpet först 1692. I syneprotokoll för år 1733 framgår att den då boende torparen i Snickarbacken var oförmögen att ersätta husrötan. Även taken på husen var vid detta tillfälle ”mestadels bristfällige”. Taken skulle dock torparen ”så mycket möjeligt är söka att giöra någon förbättring på”. Torpet gjorde vid denna tid 2 dagsverken i veckan. I syneprotokoll för 1781 är Snickarbacken inlagt till huvudgården. Ungefär vid samma tid försvinner också torpnamnet ur kyrkoboken. Snickarbacken var utsatt på 1691 års karta. | |||
Anteckningar om boende i Snickarbacken | |||
1668 | Död. Lars Nilsson i Snickartorpet. | ||
1670 | Död. Anna, Nils snickares dotter på Seltorpa backen. | ||
1673, 1674 | Barn döda hos Nils Snickare. | ||
1692 | Bebos Snickarbacken enligt mantalslängden av Adelsryttaren Nils vars hustru är ”utgammal, sjuk och oför”. | ||
????-1709 | Jon Pärsson | *1639 +1709 | |
1710-1711 | Snickarbacken var öde | ||
1712 | Orgelnisten Petter Tyrsson. | *1712 | |
h. Margareta Persdotter. Gifta 1711. | |||
s. Samuel | |||
”Fattig”. Familjen flyttade till kyrkbyn. | |||
1713 | Orgelnisten Johan Törnbom. | ||
1721 | Måns, enligt mantalsboken ”fattig”. | ||
1727-1733 | Bengt Bengtsson. | *1730 | |
h. Lena Johansdotter. | |||
s. Johan | |||
????-1736 | Jonas Erlandsson. | *1736 | |
h. Ingeborg Johansdotter. | |||
s. Erland | |||
Jonas och Ingeborg gifte sig 1731, båda var då hemmahörande i Seltorp. Vid giftemålet gavs i morgongåva 10 lod silver. | |||
1737-1740 | Anders Olofsson. | *1706 +1740 | |
h. ? | |||
d. Stina | *1737 +1738 | ||
1742-1745 | Samuel | *1742 | |
h. Catharina Månsdotter | |||
d. Brita | |||
1745-1754 | Magnus Nilsson | *1709 +1754 | |
h. Maja Nilsdotter | *1714 +1775 | ||
d. Kerstin | *1748 | ||
s. Nils | *1751 | ||
s. Magnus | *1755 | ||
Magnus och hans hustru står i mantalslängden på 1740-talet antecknade som fattiga. Magnus Nilsson dog i vattusot. Änkan Maria Nilsdotter bodde kvar i Snickarebacken till sin död 1775, hon dog av lungsot vid 61 års ålder. | |||
1759-1766 | Enligt mantalslängden för 1759 är en Anders med hustru då bosatta i Snickarebacken. Nästa gång Snickarebacken nämns i mantalslängden, år 1765, bor där fortfarande en Anders, denna gång med en sjuk hustru. Det kan vara samma familj som bott där hela tiden. | ||
1767-1769 | Nils | ||
h. Stina Jönsdotter | *1733 +1767 | ||
d. Ingeborg | *1763 +1768 | ||
s. Petter, död 2 dagar gammal. | *1767 +1767 | ||
Hustru Stina Jönsdotter död 1767 i barnsäng, 34 år gammal. | |||
1769 | Olof Olofsson | ||
h. Brita Persdotter, död i barnsäng | *1747 +1769 | ||
s. Olof, död efter 1 månad och 4 dagar | *1769 +1769 | ||
1770-1771 | Magnus Persson | *1770 +1770 | |
h. Caisa Persdotter | |||
d. Cristina | |||
Gifta 1770. | |||
1771-1778 | Anders Andersson | ||
h. Catharina Olofsdotter | *1741 +1776 | ||
s. Petrus | *1771 | ||
s. Erik | *1774 | ||
Hustru Catharina död 1776 av svullnad. Anders gifte om sig och flyttade till Murtorpet. | |||
Efter denna tid finns inga anteckningar om Snickarebacken. | |||
Något om Eriksholm | |||
Areal 10 hektar. Manbyggnad av timmer uppförd 1914 av dåvarande arrendatorn på Styvinge och ägaren till Eriksholm, Edvard Joakim Odén, 2 lägenheter á 4 rum o 2 kök. Ladugården och logen uppfördes också av Odén 1914 med plats för 1 häst, 3 kor och 2 svin. Ytterliggare ett boningshus uppfört 1928. Brukandet av Eriksholm har i huvudsak följt arrendet på Styvinge | |||
Anteckningar om boende i Eriksholm | |||
1866 | Snickaren Erik Eriksson | ||
1876 | Vagnmakaren Erik Gustav Eriksson | *1827 | |
h. ? | *1829 | ||
Tre söner och tre döttrar. | |||
1904 | Ägare arrendatorn på Styvinge Edvard Joakim Odén | *1838 | |
Nio barn. | |||
1917-1924 | Edvard Joakim Odén, Lägenhetsägare. | ||
h. Anna Katarina Isaksdotter | *1884-02-18 +1924-07-12 | ||
Axel Georg, civilingenjör | *1887-09-10 | ||
Josef Uno | *1891-11-04 | ||
1924-19?? | Viktor Carlsson | 1945 | |
h. Ruth Martina Elisabeth Sjöstedt | *1883-02-05 | ||
s. Lennart | *1921 | ||
Viktor Carlsson. Carlsson flyttade till Eriksholm den 1/8 1924 då han köpte fastigheten av Odén. Carlsson kom från Djursdala socken i Kalmar län och gifte sig den 6/12 1920 med Ruth Martina Elisabeth Sjöstedt. | |||
1930 inköptes också den jord och skog som nu tillhör Eriksholm. I köpekontraktet står bl.a. ”Carlsson som är arbetsam, nykter och skötsam så bifalls hans önskan att få köpa Eriksholm”. | |||
Ruth övertog gården efter sin makes bortgång 1945. | |||
19?? | Lennart Sjöstedt | *1921 | |
Lennart är son till Viktor och Ruth | |||