av Nils Sjöberth

Redan på 1500-talet fördes en kampanj i landet, där man från statsmakternas sida försökte förkovra svensk folket i konsten att kunna läsa och skriva. Den första läroboken var katekesen, som var utformad med en ABC del. Det ålåg i första hand prästerna att förmedla läskunnigheten bland folket. Så småningom kom undervisningen ute i landet att få en något, om än lite mer ordnad form. Det var lekmän, knektar, klockare och andra läskunniga som togs i anspråk för undervisning.

1842 antogs en lag som ålade kommunerna att upprätta skolor och att alla barn skulle genomgå ”folkskoleundervisning”. I Vist rådde oenighet över hur man skulle realisera den nya lagen. Bielke på Sturefors var för skolbyggandet, medan Cederhjelm på Bjärka-Säby var emot. 1843 enades man dock om att börja bygga skola.

För Stavsätters del kom det dock att dröja fram till 1880 innan man fick sitt första skolhus, Svartsätters skola. Genom kyrkostämman antogs byggmästare Nylander från Linköping som entreprenör för bygget. Den 29 oktober 1880 var byggnaden färdig för syn, varvid man enades om diverse tilläggsarbeten, för vilket Nylander tillerkändes ett extra anslag på 140 kronor.

Skolan var uppförd med en lärosal och en mindre lärarbostad, en utformning som bibehölls ända tills skolan upphörde som läroanstalt. Alla klasserna undervisades således i en och samma skolsal och med endast en lärarinna. Då barnantalet var ganska stort i regionen, föreslogs 1916 på ett sammanträde, att en utbyggnad av skolan borde ske. Godsägare Oscar Ekman erbjöd sig att svara för kostnaderna, om barn kyrkobokförda i Skeda, men hade anknytning till Stavsätter även fick undervisas i Svartsätter. Den nya skolan skulle utformas med separata skolsalar för småskola och folkskola. Därutöver skulle gymnastik- och slöjdsalar uppföras. Barnantalet i regionen uppgick till 40 elever vid den här tiden. Någon utbyggnad av skolan blev aldrig av. Elevantalet började sjunka, så när man kom fram till 1930-talet började i stället frågan om nedläggning av skolan bli aktuell.

Hur klarades lokalfrågan i den relativt lilla skolsalen, när barnantalet var som störst? 1881 antogs den första skolstadgan i Vist, som angav att varje elev skulle genomgå småskola, folkskola och fortsättningsskola. Svartsätter klassificerades enligt skolstadgan som mindre fast skola. Det innebar att varje skolform små- och folkskola fick indelas i två grupper, där första gruppen undervisades hela skolveckan med 30 timmar, under det att den andra gruppen undervisades 3 dagar och 15 timmar. Nästa vecka bytte grupperna tidsschema. Fortsättningsskolans undervisning förlades till januari – mars då övriga elever hade vinterlov. Vi får inte glömma att även lördagar var arbetsdagar på den här tiden.

Den första lärarinnan som anställdes vid Svartsätter var Fröken Alma Claeson. Hon var verksam vid skolan fram till sin pensionering 1925. Fröken Claeson hade då arbetar vid Svartsätter i ca. 45 år. Fröken Claeson avlöstes av Fröken Margot Israelsson (Oskarsson).

När vårterminen slutade 1938, så var också Svartsätters skolepok slut. Fotogenlamporna och täljstenskaminen hade slutat sprida ljus och värme i den gamla skolan. När höstterminen började 1938, fick eleverna i stället sin undervisning i de mera tidsenliga lokalerna vid kyrkskolan. Transporten av skolbarnen från Svartsättersregionen till kyrkskolan skedde med buss, där turlistan för den ordinarie busstrafiken anpassats efter skolans tidsschema morgon och kväll.

Enligt legenden skulle Svartsätter ha varit Stavsätters ”fattigstuga” i gamla tider. Detta kan omöjligt ha varit det hus som utgjorde skolbyggnaden, eftersom denna byggnad enligt föreliggande handlingar uppfördes 1880 som skolbyggnad. Möjligen kan någon byggnad från Svartsätter gård ha fungerat som ”fattigstuga” för Stavsätters räkning. Detta har ej gått att få bekräftat.