”Vad vi vet om Vist” är skriven av människor som på något sätt har anknytning till Vist socken i Östergötland. De träffades några höst- och vinterkvällar 1977 / 78 för att tillsammans lära sig mer om den bygd de tycker om. Jerker Persson, som var ledare av studierna, har ställt samman deltagarnas anteckningar så noggrant som möjligt. Han har själv gjort vissa kompletteringar. Ann Larsson, Väddöbacka, har skrivit ut texterna och hjälpt till med redigering och tryckning.

Här är författarna:

Vist socken ligger i en mycket gammal kulturbygd. De första människorna som kom till området var kringdragande jägar- och fångstfolk. De följde den bortsmältande inlandsisen. Det var för 8000-9000 tusen år sedan som den första människan vandrade in i vad som i dag är Vist s:n.

För omkring 5000 år sedan slog sig de första bofasta människorna ner i området. De var bönder som hade kor, får, getter och svin. De odlade mest vete på åkrarna som de röjt och svedjat i ekblandskogen.

Under bronsåldern (1500-400 f Kr) slår sig alltfler människor ner i området. Klimatet var milt. Boskapsskötsel och åkerbruk utvecklades. Det finns få fynd från den här tiden i Vist s:n, men det kan bero på att brons var en dyrbar vara som man var aktsam om och återanvände. Vreta Kloster-området tycks ha varit något av ett centrum under bronsåldern. Där har man gjort ganska rikliga fynd.

Under järnålderns (400 f Kr – 1050 e Kr) tidiga skede försämrades klimatet. Många människor utvandrade. De som stannade kvar tvingades bygga bl.a. fähus och anskaffa vinterfoder.

Det är under den här perioden som grunderna till den nuvarande bebyggelsestrukturen i Vist s:n utformas. De flesta av gårdarna i Vist s:n ligger där åtminstone järnålderns bönder byggde sina boplatser.

Under medeltiden fortsätter befolkningen att växa. Men krig och farsoter kunde på kort tid minska antalet människor kraftigt. Det är fortfarande jorden som ger människorna i området den huvudsakliga försörjningen.

Det är först på 1700-talet som Sverige får någorlunda säkra uppgifter om befolkningens storlek. Så här ser utvecklingen i Vist socken ut de senaste 250 åren:

Folkmängden

År 1976 hade socknen 835 män och 807 kvinnor.

År 1976 inträffade:

10 dödsfall –                       6 m o. 4 k

10 födda –                          3 m o. 7 k

102 flyttade ut –                48 m o. 54 k

169 flyttade in –                83 m o. 86 k

Från och med 1920 och 30-talen minskar befolkningen i Vist s:n. Jordbrukets rationalisering blir allt intensivare. Små gårdar slås ihop till större. Ungdomarna flyttar till tätorterna och får arbete och bostäder där.

Från och med 1970-talet ökar befolkningen igen.

Vist socken och framför allt Sturefors samhälle, har blivit ”sovstad” till Linköping. En stor del av invånarna arbetar i Linköping men har sin bostad i Vist s:n.

Vist – socknen där ån kröker

Socknens äldsta namn är Husaby eller Husby. Det namnet finns nämnt i en skrift från 1283. Namnet Husaby är vanligt i Sverige och gavs i allmänhet åt en kungsgård, där konungens fogde eller förvaltare bodde. Fogden i Husaby tycks ha haft ett förvaltningsområde som omfattade Hanekinds, Bankekinds, Valkebos och Åkerbos härader. Vid järnålderns slut hade Husaby-gårdarna i landet upphört att vara kungsgårdar, men namnet Husaby levde kvar.

På 1330-talet dyker namnet Wist upp, då i sammansättningen Husaby-Wist. Under 1300-talet försvinner namnet Husaby och sockennamnet blir Wist (Vist), Det finns flera olika tolkningar på namnet Wist eller Vist, men det mest sannolika tycks vara åkrok. Vist socken skulle alltså vara socknen där ån kröker.

Socken kommer av verbet söka och betecknar det område från vilket människorna sökte sig till samma kyrka. /Kyrk/socknarna i Sverige växte alltså fram i takt med kristendomen och kyrkbyggandet.

Vist är en jordbrukssocken

Vist sockens totala areal är 91 km². 52 % av arealen är skogsmark, vilket ungefär motsvarar genomsnittet för hela landet. 28 % av socknens markareal är åker- och ängsmark.

Jord- och skogsbruk är den helt dominerande näringsgrenen i Vist.

Arealen är uppdelad på följande markslag:

Antal kreatur i Vist

x) inräknat under ungnöt

Antal kreatur i hela landet, i tusental

x) inräknade under ungnöt

Kommentar:

Hästen började i och med jordbrukets mekanisering att ersättas med traktorer efter andra världskriget. Först vid de stora gårdarna och senare även vid de mindre.

Antalet nöt har varit stabilt under olika tider men med toppar just före världskrigen. Under efterkrigstiden har andelen mjölkkor minskat. 1956 var andelen 58 %. 1975 var den 36 % av totala antalet nöt. Tot. mjölkproduktionen har minskat med 7 % under samma tid. 1944 togs det statliga garantipriset på fårkött bort.

Totala konsumtionen av fläsk har sedan 1940 ökat med 54%. Totala antalet svin har också ökat med 54%.

Källor:

Atlas över Sverige

Jordbruksstatistisk årsbok

Bilaga till Jordbruksstatistisk årsbok

Jordbruksräkningarna

Vårt klimat: Varmast 1917 och kallast 1942

Sverige hör till den tempererade zonens barrskogsklimat – snöns och de stora barrskogarnas region. Det är t ex stor skillnad mellan vinter- och sommartemperaturen.

I Sverige är det emellertid ganska stor skillnad på klimatet mellan olika områden.

Vist s:n i Linköpingsområdet hör till mellansvenska låglandet med landets högsta sommartemperaturer och med ganska milda vintrar. Vist s:n har en blandning av kontinentalt och maritimt klimat.

Här redovisas uppgifter om klimatet i Linköpingsområdet:

Genomsnittstemperaturen

                          februari               juli

1931-1960          -3,0               +17,7

1961-1970          -4,1               +16,5

1901-1970          -3,28             +17,4

1974                    +1,3               +15,5

1975                     -0,3               +18,

Lägsta och högsta temperaturen

Lägsta                                Högsta

-32,0  27/1 1942        +34,5     21/6 1917

Genomsnittliga nederbörden per år och månaderna i vilka det regnat mest resp. minst

                        Nederbörd (mm)     Regnat mest     Regnat minst

1931-1960     528                          augusti               mars

1961-1970     558                          augusti               mars

1972               521,6                       juli                       oktober

1973               450,7                       juli                       mars

1974               659,9                       oktober               april

1975               494,1                       september         februari

Genomsnittligt antal soldagar per år

1931-1960         55 soldagar/år

1961-1970         66          “

1974                   56          “

1975                   88          “

Mätstationer i Östergötland

Observationsstation typ I: Malmslätt och Bråvalla. Observationer varje timma dygnet runt.

Mätningsstation: Malexander, Aspöja, Harstena, Kungsängen, Medevi. Observationer utföres var 3:dje timma dagtid. Gamla brandstationen i Linköping har tidigare varit mätstation, men har nu upphört.

Detta mäts: temperatur, luftfuktighet, lufttryck, vindstyrka och vindriktning samt molnbas, d v s höjden mellan jordytan och molnens underkant.

Detta uppskattas: molnmängd, molnslag, sikt och väderfenomen. Som väderfenomen betraktas: regn och åska, dimma och dis samt i övrigt anmärkningsvärda fenomen.

Lanthandel i Vist socken. (informationen ligger på annan plats, följ länken)

Magasinet vid Sturefors station.

Magasinet vid Sturefors station var ingen lanthandel, men har ändå betytt mycket för handeln i Vist socken. En f.d. handlare i Klampenborg, Sandkvist, lät bygga ett magasin vid järnvägen för att handla med förnödenheter för jordbruket. Tidigare

hade en man som hette Trysen startat en inköpsförening. Traktens bönder kunde beställa vad de behövde och fick hämta det vid tåget samma dag som varorna anlände, annars tillkom vagnshyra. Per Rustner köpte magasinet 1918 och fastigheten Ådala 1919 av målaren och handlaren Karl Nilsson. Affärerna gick bra och magasinet byggdes ut. Rustner hade en anställd som hette Emanuel Gustafsson och kallades Manne. 1953 sålde han till Göta Lantmän, som byggde ut och moderniserade. Bl.a. byggde de spannmålsgrop och fickor. Ett stickspår anlades intill, så att spannmålen kunde rinna direkt ner i järnvägsvagnarna. Omkring 65 gårdar i trakten var mer eller mindre kunder. Nybyggarna i det växande Sturefors samhälle köpte gödning och torvmull för sina trädgårdar.

Bönderna kom åkande med sina lass och fick ställa sig i kö vid mottagningen och få vänta på tur för avlastning. Föreståndaren Elis Karlsson ordnade då så att man fick ringa och beställa tid för avlastning. Det sparade mycket tid och förargelse. Sturefors var två år före Linköping med det här praktiska arrangemanget.

I slutet av 1960-talet började Göta Lantmän rationalisera. Den ena filialen efter den andra lades ner, och istället infördes s k turbilar. Man fick ringa och beställa olika produkter, som sedan kördes hem till gården. Samtidigt infördes en straffavgift vid Sturefors på 35 kr för att undvika småköp. Från och med hösten 1976 upphörde all försäljning från magasinet. Den siste jobbaren, Valfrid Karlsson, fick stanna kvar och tillverka råttgift i väntan på sin pensionering. Hösten 1977 var sista gången bönderna fick lämna spannmål.

Det är ännu inte bestämt vad som skall hända med den gamla byggnaden. Rational­iseringen i Sturefors har lett till att bönderna fått bygga egna torkar och utrymmen för korttidslagring. Det har varit en stor och dyrbar omställning.

Bönderna kämpade vad dom kunde för att få behålla sitt magasin. Ordnade oppositionsmöten och protesterade på mötena i Linköping men fick inget gehör. När våra anställda i toppbefattningar har tagit makten får medlemmarna på gräsrotsnivå rätta sej efter.

Katrineberg

År 1876 flyttade två sömmerskor, fröken Carolina Vilhelmina Ågren f. 1822 och Augusta Matilda f. -27 från Linköping ut till fastigheten Katrineberg i Sturefors eller Vist Kyrkby som det hette då. Bestående av Kyrka, skola, Prästgården Rävantomta, Nordanbacken, Husby och några små gårdar och torp i närheten. De måste ändå haft full sysselsättning för två år efteråt flyttade deras två andra systrar, Emma Christina f. 1830 och Anna Greta f. -35 till Katrineberg. I husförhöret står de fyra systrarna som handelsidskorna 1881. 25 år efteråt fanns endast en av systrarna i livet, Anna. Nu hade järnvägen kommit till och folk fick ärende till stationen. Mjölk och slaktdjur o d kunde skickas med tåget och folk kunde passa på och handla när de i alla fall skulle åka förbi. En brorsdotter, Emmy Ågren hade börjat expediera och när trakten fick telefon blev det växel i handelsboden. År 1946 blev det automattelefon. Emmy i växeln blev ett begrepp. Hon fortsatte i affären även hos nästa ägare, Karl Nilsson. 1920 till 1936. Han var målare men hade även byggt Ådala 1914. Byggde till och utvidgade affären. Näste ägare blev Martin Vistby. Han hette Pettersson i början. Även han måste utvidga och affären gick bara bättre. Efter hans död 1964 kom Sture Vilhelmsson som byggde om till snabbköp. Han överlät affären till sonen Bertil 1973. En snart 100-årig affärsrörelse som överlevt och som har alla möjligheter att fortsätta och ytterligare utvecklas. Men kanske på annan plats.

Handelsbodar och gårdfarihandlare i Wist

Affären i Hamra startade omkr. 1890 och innehavaren som hette Linde hyrde då Hamradal. Han byggde sedan Hamralund. Efter Linde hette ägaren Lindqvist. Han sålde affären till Ornmark. På 1920-talet ägdes Hamralund av Otto Olsson. Om honom berättas att han förvarade växelkassan i en plåtask, som det varit tobak av märket Tigerbrand i. För varje kund tömde han ut pengarna på disken och räknade igenom kassan. När han lämnade affären gömde han lådan för springpojken, men glömde ofta var han gömt den och fick leta efter den bakom tygpackar o dyl. Olsson var ogift, men hade en husföreståndarinna som hette Selma Johansson. Han tog sig an en springpojke som var fosterbarn i Östergården. Han hette Nils Svensson och blev efter Olssons död föreståndare för affären som Selma Johansson fick ärva jämte fastigheten. Affären bytte sedan ägare ett flertal gånger. 1942 hette innehavaren Karl Fant, 1943 Erik Gustavsson, som drev affären till 1946 då den köptes av Castegård. Senare ägare hette i tur och ordning Andrée, Karlén och Dalgren och siste ägaren var Axel Johansson. Affären upphörde 1968.

I Hamradal bedrevs från 1917 korgmakeri av bröderna Gunnar och Oscar Gustavsson. De tillverkade korgmöbler i parti. Dom drev även lite handel och konkurrerade med affären i Hamralund. Oscar dog 1927 och Gunnar fortsatte då verksamheten i Skogshall och arbetade då huvudsakligen åt Hemslöjden. Oscar Gustavssons änka hette Gerda och kom från Klockarängen. Hon började efter mannens död att driva bageri- och kaférörelse. Båttrafiken på Kinda kanal var livlig och många passagerare passade på att dricka kaffe hos Gerda medan båten passerade slussarna vid Hamra. Gerda blev sjuk i Tbc och tvingades då av hälsovårdsnämnden att upphöra med rörelsen.

1903 byggdes affären i Bjärka-Säby. Den drevs från början som hushållsförening. Den första föreståndaren hette Abrahamsson, efter honom kom en man vid namn Isaksson. Den siste föreståndaren kom 1931 och hette Eriksson och affären upphörde som hushållsförening 1936. Då övertogs rörelsen av en handlare Spångberg som innehade affären till 1956 då den nuvarande ägaren Veine Axen övertog den.

I samma fastighet drevs från 1903 hotellrörelse. Den första som drev hotellet var fru Abrahamson (maka till affärsföreståndaren). Hon efterträddes av en fröken Nordell. 1920 kom en fr. Holgersson som innehavare och 1935 övertogs hotellet av fr. Nilsson. 1943 lades hotellet ner. En gästbok visar att hotellet var mycket besökt och att där bott långväga gäster – ända från Japan. Rörelsen gick tydligen med vinst ty alla innehavarna blev mer eller mindre förmögna.

Bland gårdfarihandlare minns man särskilt en som hette Kalle Viking från Vreta i Wist. Han åkte omkring på en cykel – på vintern spark – och sålde strömming och ibland även makrill. En handlare vid namn Söderberg sålde manufaktur och han kom 2 ggr om året.

Vackre Bengtsson kom från Bankekind. Han åkte häst och sålde korta varor.

Johanna Knapp frän Bäckfall bar sina varor i en spånkorg. Korgen innehöll förkläden, skjortor, knappar m.m. Handelsboden var ett centrum där framför allt torparna kunde byta sina ägg och sitt smör mot andra varor och inhandla det nödvändigaste. Det man framför allt köpte var socker, salt, kaffe och fotogen och vid högtidliga tillfällen vetemjöl. I handelsboden kunde man f.ö. få det mesta av det man behövde, där såldes hästskor och hästskosöm, porslin och husgeråd, tyg, träskor och handredskap. Det som ej rymdes på hyllorna hängde man i taket och större varor förvarades ute i en bod. Kvaliteten på dagligvarorna var ej alltid den bästa och det berättas t ex att Otto Olsson tvättade sin korv i Kinda kanal om mornarna.

Järnvägshistoria i Vist

Som de flesta av oss vet så är det officiella namnet på den järnväg som går genom vår socken Östra Centralbanan.

Den 29 november 1898 konstituerades järnvägsbolaget på Linköpings Slott vid ett sammanträde, som leddes av dåvarande landshövdingen greve Robert del la Gardie. På sammanträdet beslutades enhälligt om bildandet av Östra Centralbanans Järnvägs AB.

De styrande i Slaka, Skeda och Nykils kommuner var övertygade om att järnvägen skulle dras genom dessa kommuner mot Rimforsa varför de ej tecknade några aktier.

Följden blev att enskilda tecknare från de stora godsen Bjärka Säby och Sturefors samt intresserade inom kommunerna försäkrade sig om banan där den nu går fram.

Vist kommun tecknade sig för 30.000:-, Landeryd för 10.000:- samt Vårdnäs för 60.000:-.

Bolagets förste direktör blev John O Nilsson.

I mars 1899 togs det första spadtaget för järnvägen vid Skorpa Kvarn i Vist socken.

Den 8 juni 1902 invigdes järnvägen av kung Oscar den II. Bandelen Bjärka Säby – Åtvidaberg öppnades för trafik den 21 januari 1906.

Trafik med rälsbussar började år 1926.

Från början fanns stationerna Sturefors och Bjärka Säby samt hållplatserna Vreta By, Hovetorp, Markustorp och Banketorp. Sturefors station och samtliga hållplatser är nedlagda. Fr.o.m. maj 1977 förekommer ej någon biljettförsäljning på Bjärka Säby stn. (Se bifogad statistik).

Järnvägen förstatligades år 1937.

Östra Centralbanan

Införlivades med SJ den 1 september 1937.

Fr.o.m. 1937 saknas uppgifter om biljettförsäljningen vid stationerna.