När vällingklockan uppe från de massiva ekonomibyggnaderna på Bjärka-Säby ljuder över gård och gården och markerar en ny arbetsdag, står en spänstig skara unga adepter formerade på linje vid lantbruksskolans uppställningsplats och invänta sina order för dagen. Mitt emot står skolans föreståndare, direktör Karl Vieweg, flankerad av befallningsman och jourhavande rättare. Sedan han hälsat sitt ”god morgon” kommer rättarens order om arbetsfördelningen. Arbetsplanen har föregående dag noggrant uppgjorts, kompletterats med alternativa förslag med tanke på förändrad väderlek och underställts arbetsledningens prövning.

Inom kort är var man på sin plats eller på cykel på väg till arbetsplatsen för dagen. Körkarlarna har tidigare erhållit order och när vällingklockan ljuder skymtar det första hästparet i stallöppningen. överallt är det nu liv och rörelse på den stora gården. Så har det visserligen varit alltsedan kl. 5 och ännu tidigare på morgonen, då tjänst görande personal i häst-, ko- och svinstallarna infunnit sig. Men nu draga arbetslagen ut på fälten till sina många uppgifter av olika slag.

En traktor hörs redan sjunga sin välbekanta sång. Från logbyggnadens innandömen brummar tröskan, monotont men djupare i tonen, när välmatade sädeskärvar börja sin dans över tröskcylindern. I sädesmagasinets moderna S. F.-tork får spannmålen på artificiell väg den torrhetsgrad, som en regnig och besvärlig skördesäsong ej kunnat ge. Några elever få under tjänsteförrättande agronomens ledning en lektion i sädesrensning och ingående kännedom om den invecklade rensningsmaskinens mekanism och funktioner. I verkstadshuset, som rymmer snickarverkstad, smedja och montörverkstad är också arbetet i full gång och den närbelägna stora maskinhallen, ögonstenen i ett nutida modernt storjordbruk, har nyss tömts på några av sina värdefulla maskiner. Här brukar för övrigt Bjärka-Säbys många maskinskötarkurser pågå.

Vid monteringsavdelningens arbetsbord få skolans ordinarie elever vintertiden goda tillfällen till självverksamhet och ingående studier av de mänga maskinella hjälpmedel, som i vår tid måste ersätta den manuella arbetskraften vid jordbruket.

I rastbano,r och betesfållor nära stallängorna dansa brunglänsande kalvar av renaste Bjärka-Säby-blod i det gröna gräset. Ladugården står tom och nykalkad, medan den stora koflocken ännu njuter friheten i hagarna och maskinmjölkas i särskilda skjul ute i betesfållorna. Några ladugårdselever manövrera skickligt i repen en flock ystra ungtjurar längs vägen. Motion och dressyr är lika viktigt för blivande avelsdjur som noggrann utfodring, rykt och ans. Många av häststallets invånare, unghästar och granna ardennerston med föl vid sidan, ha ännu makliga dagar på betesvallarna och inte heller modersuggorna förvägras ett speciellt sommarnöje på en grön betesfålla i det fria utanför svinstallen.

Under sommaren sysselsättas såväl tvåårskursens 30 som ettårskursens 8 elever uteslutande vid huvudgårdens skoljordbruk, medan den teoretiska utbildningen förlägges till vinterhalvåret. En särskild rättartur ingår även vid utgården Hovetorp, vilket är till stor fördel för ökad förmansutbildning även vid ett medelstort jordbruk. Det är en ansenlig arbetsstyrka, som normalt sysselsättes vid Bjärka-Säby, men de sista åren har den ofta starkt reducerats på grund av militära inkallelser.

Gamla slottet, som efter en förödande eldsvåda 1932 och en därpå följande genomgripande reparation återuppstått i modern gestalt, är lantbruksskolans centralpunkt. Det gamla slottets stilrena ytterlinjer finner man pietetsfullt bevarade och byggnaden med sina båda flyglar erbjuder en vacker anblick med Rängens vatten i bakgrunden. Slottets lärosalar, lektionsrum, matsalar och samlingsrum ävensom elevflygelns studiekammare med praktiska tvätt- och torkrum ge i sin moderna utformning en trivsam miljö. Men varje elev får draga sitt strå till stacken. Han städar själv i tur och ordning sitt delade rum. Ordning och reda äro oeftergivliga krav för trivseln i en internatskola och därtill måste alla bidraga. Permissionslistan är kanske mindre bevis för militär drill än på kravet att god ordning alltid upprätthålles.

I tur och ordning få lantbrukseleverna vid Bjärka-Säby sin skolning som befäl. Det blir lärorika turer som rättare och bokhållare eller tjänst i ladugård, häst- och svinstallar. Det är stora fordringar, som ställas på lantbruksbefäl vid nutida modern jordbruksdrift. Rättaren, befallningsmannen eller inspektoren skall när som helst vara beredd att gå före i det praktiska arbetet, rätta till och instruera och får aldrig stå främmande för de skiftande uppgifterna inom lanthushållningen. Det maskinella jordbruket kräver allt större mått av kunnighet på det mekaniska området. Därtill kommer kravet på ingående kännedom om de olika husdjurens skötsel och vård. Men praktik och teori måste följas åt. Detta blir i särskild grad fallet vid en lantbruksskola. Vid Bjärka-Säby underlättas detta bi. a. av att ämneslärarna – de tjänstgörande agronomerna – samtidigt med den teoretiska undervisningen ha att ansvara för bestämda delar av den praktiska lantbruksdriften och djuruppfödningen. Om kraven sålunda ställas högt ifråga om de praktiska handlagen hos eleverna och stor uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av deras arbetsskicklighet och förmåga att rätt bedöma och planlägga olika lantbruksarbeten, äro de icke mindre, då det gäller de teoretiska kunskapernas inhämtande.

Det är ett digert studieprogram, som väntar när plogen på höstsidan får utbytas mot boken. Förutom grundläggande undervisning i svenska språket, matematik, naturkunnighet följer en rad ämnen såsom jordbruks- och husdjurslära, mjölkhushållning, sjukvårds- och hovbeslagslära, byggnadslära., lantbruksekonomi, lantbruksbokföring, fältmätning och avvägning m. in. Den teoretiska undervisningen meddelas av skolans föreståndare och anställda agronomer jämte vissa specialister. På våren avslutas den teoretiska delen av undervisningen med examen, som högtidligt förrättas i nya slottskapellet i närvaro av godsets innehavare, lantbruksskolans styrelse och elevernas anhöriga. Men vid den tiden har vårvindarna torkat upp fälten, sådden står för dörren, böckerna få tillsvidare ställas på hyllan och så draga alla eleverna ut i praktiskt värv. Fr. Nordiska jordbruksforskarnas exkursion till Bjärka-Säby med Dr. Elofsson – ”betes- och vallapostel” i Sverige – på kärt besök.

Bland jordbrukets lärdomsanstalter i vårt land intager Bjärka-Säby en bemärkt ställning som en av våra förnämsta och bäst skötta lantbruksskolor. Sedan år 1882, då skolan började sin verksamhet, har lantbruksungdom från hela vårt land sökt sig till det gamla anrika östgötagodset vid Rängen. Bjärka-Säby har sålunda ej enbart varit till för östgötarna. Så var visserligen fallet till 1912, men från den tiden kunde varje lantbrukstuderande välja bland landets tiotal lantbruksskolor. Många ha valt och välja alltjämt Bjärka-Säby och elevfrekvensen har alltid varit stor vid denna skola. För länets jordbruksungdom har alltid Bjärka-Säby haft stor dragningskraft som lärdomsskola. Den första lantbruksskolan i östergötland inrättades 1843 på Sjögestad och flyttades senare till Haddorp. I snart 60 år och i obruten följd har två generationer östgötar följt jordbrukets utveckling och förkovran vid detta mönstergilla skoljordbruk. Typisk betesbild från Bjärka-Säby.

Och ändå är Bjärka-Säby icke exponent för östgötskt slättjordbruk, beläget som det är i övergångsbygden mellan slätten och östra Östergötlands mera småkuperade landskap. Men denna gårdstyp av blandat skogs- och jordbruk – den vanligast förekommande i vårt land – är som skoljordbruk mera lärorikt än andra, särskilt som förutsättningarna för en i alla avseenden förstklassig jordbruks- men också betes och skogsdrift här synnerligen väl tillvaratagits. I jämförelse med andra lantbruksskolor i vårt land är Bjärka-Säby med en total areal av c:a 4,700 hektar också den största. Till huvudgårdens förvaltning om c:a 317 hektar anknytas även utgårdarna Hovetorp och Stavsäter med resp. 108 och 130 hektar åker. Under godset lyda 56 arrendegårdar och torp samt 7 skogsarbetareboställen med en sammanlagd areal av 584 hektar åker. Skogs och hagmark omfattar c:a 2,700 hektar och enbart s. k. ordnade betesmarker över hela godset uppgå till 472 hektar. De förhärskande jordartsbildningarna äro morän och lera och moränjordarna äro av rätt omväxlande beskaffenhet. Det är klart att godset ej lämpar sig för en mera utpräglad spannmålsodling. Bjärka-Säby har också särskilt gjort sig känt som ett framstående betesjordbruk, där foderväxtodlingen och den animaliska produktionen till största del prägla driftsförhållandena.

Husdjursskötseln är sålunda avgjort huvudnäringen vid Bjärka-Säby, en inriktning som också avspeglas i växtföljd och djurantal, vilket vid huvudgården i medeltal uppgår till ett 60-tal hästar, 300 nötkreatur samt 180 svin, motsvarande 99 nötkreatursenheter pr 100 hektar åkerjord. Växtföljden är 7-årig, träda, höstsäd, rotfrukter, vårsäd, vall, vall samt vårsäd eller höstsäd.

Sedan många år har förvaltningen på Bjärka-Säby med öppen blick för den stora betydelse, som betesdriften har för husdjursskötselns räntabilitet, nedlagt ett betydande arbete för betesmarkens förbättring. Redan 1915 fick dåvarande statskonsulenten A. Elofsson i uppdrag att utarbeta en detaljerad plan för kultivering av lämpliga hagmarker samt anläggande av produktionskraftiga betesvallar på åkerjord. Detta arbete fortsattes och utvidgades systematiskt, så att f. n. på samtliga gårdar under eget bruk finnas c:a 50 hektar betesvallar på åkerjord och 130 hektar kultiverade hagmarksbeten.

Betesdriftens ekonomi har alltsedan 1924 enligt Betes- och vallföreningens system genom särskild bokföring av samtliga betesmarker noggrant kontrollerats. Det är klart att särskilt Östergötlands jordbrukare med största intresse följt detta arbete, och många äro de från hela vårt land, som vid studieresor och enskilda besök gjort sig underrättade om de värdefulla erfarenheterna vid Bjärka-Säby. Ofta och helt säkert gärna har d:r Elofsson, som med rätta fått namn av vårt lands betesapostel, ställt studiefärden till Bjärka-Säby. Där har han kunnat se sina idéer tidigt omfattade och snabbt förverkligade. Utländska resenärer och specialister på betesområdet ha följt i spåren och på ort och ställe gjort sina intressanta rön och iakttagelser. Få gårdar är det nämligen som kommit till så lyckade resultat med den moderna betesdriften som Bjärka-Säby. Att av en vanlig betesvall nå en avkastning av upp till 5,000 foderenheter är imponerande nog.

En sammanfattning av den utförda beteskontrollen visar bl. a. att under 5-årsperioden 1933-37 producerades vid huvudgården 177,000 foderenheter. De direkta kostnaderna för dessa ha i medeltal uppgått till 3,3 öre pr foderenhet, därav 1,4 öre beräknat för gödslingen, motsvarande en foderkostnad pr kg. mjölk av 2,5 öre. Lägger man därtill övriga omkostnader för en summa av 4,5 öre skulle mjölkens produktionskostnadspris frånräknat jordränta och allmänna omkostnader vid betesgång belöpa sig till cirka 7 öre pr kg. Utfodringen av ungdjuren över I års ålder baseras så gott som helt på hemmaproducerat foder med en betesprocent i fodret av drygt 40 procent och med ett produktionskostnadspris av c:a 3 öre pr foderenhet.

Kontrollräkenskaperna för mjölkkorna visa vid en jämförelse mellan åren 1925 och 1935 tydligt och klart den moderna betesdriftens stora möjligheter att åstadkomma en förbilligad utfodring. Betecknande är bl. a. att procenten hö i foderstaten ökat från 16 till 25,3 proc., betet från 20,1 till 35,8 proc. medan å andra sidan motsvarande procent kålrötter minskat från 20,1 till 9,7 proc. och oljekakor från 24,7 till endast 8,9 proc. av foderstaten. Det är sålunda en ganska radikal omläggning av foderförsörjningen, ytterligare accentuerad vid en blick på senare års kontrollräkenskaper. Medan mjölkavkastningen 1925 utgjorde 3,583 X 4,30 = 154 smf. var densamma tio år senare 4,424 X 4,18 = 185 smf. och samtidigt hade foderkostnaden pr 4 proc. mjölk nedgått från 8,40 öre till 6,50 öre. Hand i hand med betesmarkens förbättring har följt en såväl kvantitativ som kvalitativ förbättring av höproduktionen, tack vare en ökad klöverprocent i utsädet och tidigare slåtter. Stora mängder äggvita pr hektar har även kunnat tillvaratagas genom en systematiskt genomförd beredning av AlV-foder. Nya moderna tornsilos ha uppförts i logen och i bekväm anslutning till körbana och ladugård.

En förutsättning för detta framstegsarbete har naturligtvis varit en rationell djuruppfödning och ett skickligt avelsarbete, som kunnat skapa goda betesdjur. Parollen vid Bjärka-Säby har varit att fostra djuren till att om möjligt taga all näring i form av bete. Kraftfodertillskott under betestiden har ej givits mjölkdjuren, som f. ö. vistats ute från tidigt på våren till sent på hösten och endast tagits in på stall vid kalvning. Det har ändå visat sig möjligt att försörja även mycket högproducerande djur på bete. Under senare år ha sålunda huvudgårdens c:a 100 djur under cirka 130 foderdagar haft en avkastning av upp, till 12,6 kg. mjölk med 4,21 proc. fett. Under korta perioder har medelmjölkningen kunnat stiga till mellan 13 och 14 kg. mjölk med över 4 proc. fett.

Det vore mycket att säga om den imponerande djuruppfödning och det intressanta avelsarbete, som bedrives på Bjärka-Säby, men dessa kan här endast i korthet beröras.

Beträffande nötkreatursbesättningen kan nämnas att hondjursmaterialet härstammar, dels från skotska importer åren 1881-1901och dels från inom landet inköpta Ayrshiredjur. Under åren 1904-1928 användes så gott som uteslutande tjurar från Aranäs eller av Aranäsblod. Efter sammanslagningen av Ayrshirerasen och RSB-rasen ha endast tjurar av RSB-blod använts. Bland sådana framstående stamtjurar kunna nämnas 189 Igelsta-Hero, 818 Edö-Hero, 208 Grans-Hero. 232 Såtenäs-Hero tjänstgjorde tidigare på Såtenäs men köptes till Bjärka-Säby för 7,700 kr., 728 Hero inropades på Stjärnsund och vidare köptes 1936 den lovande 23 Wärnsta-Hero. Senare års kontrollsiffror för Bjärka-Säbys c:a 100 mjölkande kor visar en avkastning av c:a 4,300 kg. mjölk, 4,25-4,30 proc. fett och 180-190 kg. smf. Avelsdjursförsäljningarna uppgå årligen till stora belopp och antalet från stammen under årens lopp sålda ungtjurar närmar sig nu 1,000-talet.