Risnäs by

Från vänster ses Tomtberget, Överby, Stengården, Storgården (två bostadshus) och Nergården.

Gårdar:
Nergården

Storgården

Stengården

Överby

Spånggården

Gårdar från vänster: 
Spånggården? (numera försvunnen), Nergården, Storgården, Stengården, Överby

 

Torp och backstugor i Risnäs

Torp som finns kvar helt eller delvis

 

Bäckfall
Ett par km öster om Risnäs inte så långt från Stångån.

 

Soldattorp 23
Det nordligaste (1:a från Risnäs räknat) av de två soldattorpen.

 

Soldattorp 22 (Ståltorpet)

 

Kristinelund
Låg ungefär mitt emot de två soldattorpen. På bilden syns Ståltorpet till vänster och Soldattorp nr 23 till höger.

 

Risberget
Några hundra meter söder om Ståltorpet på västra sidan av vägen. Torpskylt finns.

 

Skogsstugan
äget känt men tomtplatsen ej återfunnen.

 

Hagalund
På östra sidan strax söder om Rudan.

 

Rudan
Det sydligaste av Risnästorpen. I skogssluttningen strax söder om Rudan finns rester efter ytterligare ett hus.

 

Oklara objekt

 

Blåsarestugan

 

Gatan

 

Gökfall
I husförhörslängden finns Gökfall omnämnt för perioden 1792-1893 då en Kristian Nilsson med hustrun Brita Jonsdotter bodde där.

 

Förkortningar: 

EK

Ekonomiska kartor öfver Sverige

Jb

Jordebok

KB

Kyrkobok

Mtl.

Mantalslängd

Kalm 1946

Man räknar med som en möjlighet, att en kyrka skulle ha rests i Vist redan på 1100-talet, ungefär vid den tidpunkt då Linköping nämnes som biskopssäte. Därmed skulle den enhet, som enligt vad andra tecken tyda på redan tidigt varit rådande, ytterligare ha befästs. Redan på 1200-talet funnos flera byar, av vilka numera flera upphört att finnas till. Fortfarande finnas ett par karakteristiska byar kvar, nämligen Risnäs och Vreta. Den förra, som ligger i närheten av kyrkan, är den dokumentariskt tidigast betygade byn i socknen. Den nämndes år 1286, då en bonde Olof i Risnäs med sin hustrus medgivande skulle ha testamenterat en hemmansdel i Risnäs och del i nedre byns skog till Husby kyrka. Bebyggelsen finns ej kvar mer, utom i de nämnda byarna. Av de gamla byarna Tomta och Tegneby finnas blott namnen kvar, då den dithörande jorden lagts under resp. Bjärka-Säby och Sturefors fideikommiss och byggnaderna bortrivits.

Risnäs bro

(Hämtat från kopia av en avskrift erhållen av Ingmar Carlsson)

Vad särskilt Risnäs och närliggande lägenheter angår, saknade man naturligtvis en för åkdon och dragare avsedd överfart över ån. Behovet härav framfördes vid Andersmässostämman 1775. Då androg Inspektor Brandt helt enkelt, ”at han af Hans Excellens fådt i befallning bygga en bro öfver Strömmen från Risnäs, genom bägge holmarne åt Kyrkjan, som kunde blifva Risnäs by och flere af Skogbygden till en ganska stor beqwämlighet i deras nödiga körslor; begärandes at de af Församlingen som deltaga förut i, Spängren åt Risnäs, wille ingå i denna byggnad, då detta broarbete nu i winter med nödiga materialier kunde påtänkas och Spängren sålunda nedrifvas”. Häremot protesterade pastor och ”erinrade at prästegården blefvo, genom denna nya wägen lidande, då en stor del af åkermålet skulle tagas till wägen”. Men Inspektoren lugnade pastorn med löfte, ”at utan Prästegårdens och Pastors kostnad med Hans Excellensens folck, låta ditslå den del af åkermålet som till denna wägen kunde blifva utsynt och tillika, från denna wäg låta afföra all den der befinteliga matjord på förra wägen, som går neder åt åen, och den sedan kunde af Pastor såsom åker nyttjas, och Pastor med Prästegården aldrig skulle beswäras med något deltagande i denna projekterade bros byggnad eller wid magthållande”. Då begaf Pastor sig dertill, dock (han var tydligen tveksam i det längsta) ”så wida Herrskaperne på Säby , som för Husby gård äga del i gjärdet och Herrskapet på Stafsäter med Hans Hög Grefliga Exoellence finna denna nya wägen nödig och angelägen”. Pastor skulle inhämta underrättelse härom och meddela densamma till Hans Excellence. ”Detta målet stadnade således till Höga Herrskapernas afslutande”.

Som bekant torde vara kom bron till stånd. År 1840 begärde Risnäs byamän ”något deltagande vid underhåll och ombyggnad af den till deras By öfver Stångån ledande långa och kostsamma Bro, helst densamma af flere begagnades, både åkande och gående än endast af Byns Innevånare; – och lemnades vid sockenstämmotillfället det begifvande af de hemmansåboer , som kunde hafva sin väg öfver samma bro, att de med ett hvar sitt dagsverke ville biträda vid fråga om en betydligare reparation eller ombyggnad af nämnda Bro”.

Ännu mera om Risnäs tidiga historia
 

 

RISNÄS TIDIGA HISTORIA

Av Brita Petersson i oktober 2004

 

UTDRAG UR H. ROSMAN, BJÄRKA-SÄBY OCH DESS ÄGARE, DEL 1:

 

 

ANDRA JORDÄGARE I WIST

 

”Liksom Bjärka och Säby voro frälsegårdar redan vid den tid, då de kommo i Bo Jonssons ägo, så tillhörde också andra delar af Wist socken den privilegierade klassen – ja, såsom ofvan antydts hade de flesta af socknens gårdar, då de börja skymta i handlingarna, frälsemän till ägare. I flera fall kan man iakttaga, att stora jordområden i socknen voro samlade på en hand, vare sig nu dessa voro rester af gamla släktdomäner eller de voro resultat af nydaningar i mer eller mindre spekulativt syfte.

Den gård i Wist socken, som oftast nämnes i bevarade handlingar är Risnäs. Gården, som numera är en af de större utgårdarna till Sturefors, ligger midt emot kyrkan på andra sidan Stångån med sträckning söderut längs åns strand. Med sitt ypperliga läge invid socknens centrum har Risnäs säkerligen redan tidigt varit en dominerande by på Stångåns sydöstra sida, från hvilken odlingsarbete utgått med anläggningar af torp, som sedermera utbrutits såsom fristående hemman. Namnen på flera af de gårdar, som ligga söder och öster om Risnäs, tyda på ett dylikt ursprung.

Första gången Risnäs nämnes i bevarade handlingar är år 1286, då Olof i Risnäs med samtycke af sin hustru Estrid till Husby kyrka testamenterar en hemmandel i Risnäs öfre by samt andel i nedre byns skog.

Kyrkans andel- i Risnäs – vare sig det är samma del eller någon på annat sätt förvärfvad – nämnes sedermera vid flera tillfällen. Sålunda omtalar domprosten Björn i Linköping i sitt testamente 1319 en gård i Risnäs, som tillhörde prästbordet i Wist. Den hade af honom blifvit nybyggd och försedd med inventarier, hvilket måhända hänförde sig till en tid, då han därstädes njutit rättigheter såsom sockenpräst. Han bestämde nu, att Risnäs skulle stanna vid Husby prästbord och endast inventarierna lämnas till hans släktingar. Bland de fyra kor, som donerades åt de fattiga, var också en från Risnäs. Kanske var det domprostens forna jord, som sedermera gick till Bo Jonsson, då denne vid åtminstone två tillfällen från kyrkoherden i Wist tillbytte sig jord i Risnäs.

Den del af byn, som stannade i lekmannahänder, gick sannolikt i arf inom donators släkt. Åtminstone synes släktsammanhanget klart under tre generationer, räknadt från början af 1300-talet. År 1303 nämnes Agmund i Risnäs såsom vittne i ett bref. En son till honom var otvifvelaktigt Avidus i Risnäs, som omtalas 1333 och som 1337 deltog vid en gränsreglering i trakten. Denne har nämligen haft en son med det mindre vanliga namnet Agmund, hvilken 1353 pantsatt en del af Risnäs till Wist kyrka. Då en annan son till Avidus, Staffan Avidsson, i sitt sigill förde ett adligt sköldemärke (tre hjärtformiga blad) har släkten tydligen för sina egendomar åtnjutit frälsefrihet, som kanske förvärfvats först under någon af de senaste generationerna.”

 

 

Att frälsemannen Staffan Avidsson varit en betydande jordägare i Vist kan vi se, då han vid flera tillfällen avyttrade egendom till nästa stora jordägare, Bo Jonsson Grip, vilken 1370 genom byte med nämnde Staffan Avidsson förvärvade sin första andel i Risnäs. Staffan Avidsson hade troligen andra planer för sina jordförvärv då han i utbyte erhöll gårdar på Öland och i Kalmar län.

Vid denna tid, i början av 1370-talet, genomfördes också ett jordbyte med Vist kyrka, där Bo Jonsson erhöll 5 åkrar i ”Risnysa flata” vid södra delen av ängen i förenämnda ”RØsnææs”, fyra ängar så kallade ”flata” i ”Rinsniasa vad”, ”The flata som liggia i Sudra gierdom i Riisnææs”. Ovisst är om här avses samma terräng, i så fall skulle Risnäs flate utgöra en del av Risnäs vadhe.

Huruvida de delar av Risnäs som på andra vägar kom till Bo Jonsson en gång tillhört Staffan Avidssons släkt är omöjligt att avgöra. Säkert är att flera jordägare fanns i byn omkring 1370, dit Sigrid Håkansdotter och Vist kyrka kunde räknas. År 1371 avslutade Bo Jonsson ett stort jordbyte med Sigrid Håkansdotter och Volrad Drekov. De lämnade därmed all sin egendom i Vist, däribland delar av Risnäs.

Sitt sista jordförvärv i Risnäs gjorde Bo Jonsson troligen 1384 då han av riddaren Gustaf Matsson erhöll en attung jord i Risnäs som ersättning från ett tidigare jordbyte med denne.

År 1402 hörde Risnäs till de gårdar som var pantförskrivna till Tomas von Witzen. Enligt en förteckning gjord 1402 hade Risnäs då en areal på 4 attungar. Risnäs, som vid arvsfördelningen 1455 efter Bo Jonsson tillfallit Ida Bylov, var på 1500-talet splittrat på flera ägare. En del disponerade greve Per Brahe under flera år, en annan del tillhörde familjen Kagg och ägdes i början på 1570-talet av Erik Matsson Kagg från vilken gården tycks ha gått till dennes svåger Christer Ribbing som en tid därefter var delägare i Risnäs. En tredje gård innehades av Christer Larsson av Hjortösläkten, vilken samtidigt var ägare till Forsa. Den fjärde gården ägdes av Isak Nilsson och slutligen fanns på 1580-talet en femte Risnäsgård med frälserätt tillhörig Göran Bonde .

Risnäs upptogs i 1582 års jordebok under Christer Larssons namn, men uteslutet är ej, att anteckningen kvarstår från äldre tid, grevinnan Märta Leijonhuvud kan också ha förvärvat Risnäsgården samtidigt med Forsa.

 

ÄLVSBORGS LÖSEN.

UTDRAG UR 1620-TALETS BOSKAPSLÄNGDER

På 1620-talet upprättades boskapslängder vilka fungerade som skatteunderlag . Enligt bestämmelserna skulle skatt erläggas för all boskap som var ett år gammal och däröver.

Axel Oxenstierna, en av de ledande i den tidens samhälle, riktade skarp kritik mot boskapsräkningen. Som skäl för sitt missnöje angav han undanhållande av boskap och även att ett tänjande på åldersgränserna var trolig. Verkställda rannsakningar gav knappast något belägg för misstankarna. Antalet djur på gårdarna kunde växla år från år beroende på fodertillgång och kreaturssjukdomar.

I dag bedöms längderna som ett ganska tillförlitligt källmaterial.

I boskapslängderna anges också utsädet. Tunnan som vid denna tid används var Örebrotunnan (använd 1605 – 1638). Denna tunna var något större emot de mått som senare tunnor innehöll.

 

Tidigt 1620-tal

Änkan i Överby

1 fåle, 2 kor, 2 kvigor, 4 gamla får, 4 unga får.

Utsäde 2 tunnor.

 

Sent 1620-tal

Olof Nilsson i Överby

2 gamla ston, 1 fåle, 2 kor, 1 kviga, 3 gamla får, 3 unga får, 1 gammalt svin.

Utsäde 2 tunnor 17 ½ ??

 

Sent 1620-tal

Hans i Risnäs

1 häst, 1 sto, 1 fåle, 3 kor, 2 stutar, 2 kvigor, 2 gamla får, 2 unga får, 1 gammalt svin, 1 ungt svin.

Utsäde 5 tunnor.

 

Sent 1620-tal

Per Torstensson

2 gamla ston, 1 ungt sto, 3 kor, 2 kvigor, 1 gammalt svin, 1 ungt svin.

Utsäde 4 tunnor.

 

Sent 1620-tal

Nils Månsson

3 gamla ston, 2 oxar, 3 kor, 2 kvigor, 3 gamla får, 1 ungt får, 1 gammalt svin, 1 ungt svin.

Utsäde 5 tunnor.

 

HVAD MERA PÅLAGOR AVTVINGAS KAN

Längd på Hela, Halfa, Fiärdedels och Ottondels Hemman i Wist socken till Kyrkians och Prästegårds Byggning och Hvad mera pålagor avtvingas Kan. Kyrkian till Hiälp med sampt Socknehemmanens Kyrkioherdens och Hela församlingens Samtykio giord. Anno 1648 på almänig Sockenstämpa den 11 Maij

Utdrag ur förteckningen följer:

 

Sturefors LadugårdsgodsHela hemman
Per i Överby1
Hans i Risnäs1
Nils i Risnäs1
Per Torstensson i Risnäs1
  
Plockefrälse 
Nils Hansson i Risnäs1

 

STARKA SJUKAN

Åren 1650 – 1651 var för Risnäs by liksom för hela Vist socken en tid av svält, sorg och förstämning. Det stora regnet (Olsmässofloden) på sommaren 1649 hade förstört den växande grödan och genom sin myckenhet gjort marken vattensjuk, så att även det följande året kunde räknas som nödår. Bristen på brödsäd gjorde sig snart märkbar och bark, rötter, knoppar och dylikt fick delvis ersätta de uteblivna skördarna. Den ovana mathållningen gav upphov till en magsjukdom som kallades starka sjukan.

I Risnäs by dog 14 personer under de två år som sjukdomen härjade. Säkert var det inte bara sorgen som tyngde byn under dessa dagar. Bekymmer med den rent praktiska delen av livet var naturligtvis stor. Jorden måste ju trots allt brukas. Sådd och skörd måste ske i den mån det gick. Men människorna som skulle utföra arbetet var svaga och orkeslösa. Tre av bönderna i Risnäs by var på kort tid borta, nämligen Holsten i Öferby, Hans och hans hustru vilka dog med bara ett par veckors mellanrum. Bonden Eskil Hansson, som 1642 hade gift sig med Brita Jöransdotter från Bostorp. I familjen fanns också de båda sönerna Olof som var 9 år vid faderns död och Erik 1 år. Överlevde de farsoten? Vi vet inte. I dödboken finns anteckningar vid ett par tillfällen om ”ett dött barn vid Risnäs”, med dessa barn är inte namngivna.

 

Utdrag ur Vist kyrkobok: döda åren 1650 – 1651:

 

12 juli 1650Nils Hanssons dotter i Risnäs. Mässling.
21 juli 1650Tore Persson i Risnäs
3 november 1650

Nils Hemmingssons moder i Risnäs. Starka sjukan

Dottern Kerstin

9-23 februari 1651

Holsten i Öferby

Holstens son i Öferby

Hanses hustru Maria i Risnäs

Ett barn i Risnäs

Nils Svänssons barn i Risnäs

Hans i Risnäs

5-16 mars 1651Ett barn i Risnäs
22 maj 1651Holstens dotter i Öferby
23 maj-7 juni 1651Karin Nilsdotter i Risnäs
12 juli 1651Eskil Hansson i Risnäs
  

 

SEXMÄN , ROTEMÄSTARE OCH KYRKVÄRDAR FRÅN RISNÄS PÅ 1600-TALET.

 

Bland de ärenden som avhandlades vid årliga sockenstämman var valet av förtroendemän med olika uppgifter inom socknen. Ofta blev någon bonde från Risnäs vald till sexman, rotemästare eller kyrkvärd.

Till dessa ämbeten valdes alltid bönder, i varje fall vid den tid som här omtalas. Även torpare hade skyldighet att närvara vid sockenstämman, och den person som uteblev utan laga förfall pliktade med böter.

 

1641Troligen var Nils Svänsson sexman eftersom han detta år var närvarande vid en inventering av kyrkans ägodelar.
1662Olof Nilsson. Rotemästare för Risnäsroten.
1663

Lars Persson. Kyrkvärd.

Nils Svensson. Sexman.

Peer A. Rotemästare.

1665Olof Nilsson. Rotemästare. Omvald 1666.
1668Lars P. Sexman.Måns Joensson. Rotemästare.
1669Lars Persson. Sexman.Måns Joensson. Rotemästare.
1672Lars Persson. Sexman.
1673Lars Persson. Sexman.
1674Sven i Risnäs. Rotemästare.
1677Anders i Spånggården. Kyrkvärd.
1678Beviljades att Anders i Spånggården nyttjar stoleståndet efter salige Lars Jonsson Så länge han kyrkovärdstjänsten förvaltar.
1679Anders i Spånggården förvaltar kyrkovärdstjänsten.
1689Sven Svensson. Sexman.
1693Erich Svensson. Kyrkvärd.
  

 

1700-TALET

Under peståren 1710 – 1711 verkar de stora godsen och gårdarna i socknen ofta ha klarat sig bättre från farsotens härjningar än vad som var fallet med enstaka gårdar och torp.

I Risnäs by med ägor noterades som enda dödsfall i pesten den 10-årige Olof Nilsson, som avled i december 1710.

År 1726 framkallades Anders i Spånggården i Ryssnäs till förhör över det oljud han i Kyrkan förliden vinter gjorde. Uppå hans och många andras trägna böner att han måtte slippa tingföras beslöts att han må böta till Kyrkan 6 Daler Kopparmynt som före nästa ting ovillkorligen betalas måste. I annat fall måste lagen ha sin gång.

1728 Anders i Risnäs Spånggård uppträdde kraftigt berusad på sockenstämman. Sockenstämman bestämde om böter av en kanna vin.

1733 Anders i Spånggården förmanades allvarligt att kristeligt uppfostra sina barn, då hans äldsta barn som nu äro omkring 20 år varken kunna läsa i bok eller ha någon kunskap i sina kristendomsstycken

 
"Livet i Risnäs" av Bernt Kristofferson

Förord:

Nedanstående berättelsen ingår i material insamlat för en planerad bok med titeln 7 byar i Wist. Tyvärr förverkligades inte bokprojektet, men innehållet är intressant och kommer här på hemsidan i stället.

Materialet erhölls 2009-10-21 och 2010-03-07 från Bernt Kristoffersson. Texten har lätt redigerats av Birgit Hackl i mars 2010.

2016-06-07/ HH

 

 

Livet i Risnäs

 

Av Bernt Kristoffersson

 

Risnäs är en by i Vist socken. Vackert belägen på ett näs utmed Stångån och Kinda kanal. Kanske upplevde man de många slånbärsnåren som ris när byn fick sitt namn. Före 1880 var det egendomsbönder i Risnäs. De ägde marken själva. Större ladugårdar byggde man, men orkade inte med ekonomin och fick lämna allt och det blev nytt folk i hela byn. En gång när pappa plöjde med nya plogar som gick djupare så plöjde han upp nio koleldar med stenar runt som låg i en cirkel. Så här har det bott folk länge

 

Det fanns fyra gårdar i byn:

 

Nergården som drevs av Martin och Greta Göransson fram till 1973. Dottern Marianne flyttade till stan. Det gjorde även sonen Karl-Gunnar efter att ha jobbat några år på gården. Hans fina ljusblåa Ford Anglia, den glömmer ingen. Därefter var Gretas bror Karl-Erik Andersson dräng i drygt 10 år. Barnbarnen Eva och Stefan hade vi mycket roligt med. Rodde ute på Stångån. Hade lekstuga bakom bon. Byggde hyddor. Gav kalvarna mjölk och mycket mer.

 

Hans och Birgitta flyttade in i Nergården 1973 och fick barnen Fredrik, Henrik och Patrik.

 

I Storgården bodde Ingvar och Margit Kristoffersson med barnen Kerstin, May, Bernt och Inger. Ingvar var lantbrukare fram till 1962. De sista 5 åren hade han ladugården i Överby. Sen bodde de kvar i byn i 33 år och skötte hönsen, trädgård och fiskade. Pappa köpte bil som de tre äldsta barnen hann köra. När trädgårdslanden skulle sås då kom den långa linan fram. Det syns till och med på flygfoto hur raka raderna är. De flesta av våra drängar bodde i drängstugan i Överby. De kunde heta Vass, Lövgren, Axel Qvist eller Bengt i Stengårn. På gården fanns både byns enda loftbod och undantagsstuga. Helge och Anna Gustavsson var pensionärer och bodde i stugan det gjorde även deras son Lasse . Ja det var han som spelade alla kända Elvislåtar för oss när vi lekte affär eller gjorde en fågelholk i snickarbon. Men Lasses röda Cortina den var fin.

 

I Stengården bodde Göte och Svea Gustavsson och barnen Gerd, Gittan, Bengt, Hans och Ulla. Göte var son till våra närmaste grannar, och kusin med Martin i Nergården. Så det var lite ihopsläktat. Ofta var familjen Lindholm och besökte våra grannar, där var Peter den som jag hängde ihop med. Vi var och badade, då var cyklopet med och vi dök efter musslor. När det var höskörd med balar satt Peter och jag längst upp i taknocken och stuvade väl. I Stengården var ofta många hemma under helgen. Man låg på rad nedanför berget och solade samtidigt som ”Sommar, sommar” gick på radion. Inför semestern kom barn och mågar hem för att på prov sätta upp det nyinköpta campingtältet. Det var flera tält, man jämförde och sa vad man tyckte var bra med det ena eller andra. I Stengårds brygghus brukade vi mangla tvätt. En kväll var Norr där och krokade ålrev. Peter och jag fick hjälpa till och Norr säger till oss: ”Det här ni grabbar det ä allt grejer dä.” Göte och Hans var lantbrukare till 1982. Bengt och Hans hade var sin folkvagn, så man visste inte vem det var som kom. Men båda klarade ut att backa in en tvåaxlad vagn på logen med traktor.

 

I Överby bodde syskonen August och Gunhild Karlsson. August högg sin ved själv trots sina 90 år. När en större gran skulle fällas bad han mig följa med och dra i ena änden på stocksågen. Det var ofta vi som bar upp posten till Överby, då fick man en karamell eller två och en lång pratstund. Det kunde handla om vad det var för fåglar vid fågelbordet. Hur det var på bondetåget i Stockholm 1914. Han berättade, att det för många år sen en kväll knackade så passen på rutan, så när vi kom ut i lagårn så var kalven nästan framme.

Något som alla unga i byn gjorde en gång det var att gå upp till Tomta (övre Överby) och äta sötkörsbär. Så var det också tradition med julbjudningar och kakor man inte åt upp fick en servett om sig och sen ner i handväskan.

Det var också bebott i torpen. Kristinelund hade familjen Tunkvist och den svarta pudeln till sommarstuga. I Ståltorpet bodde Ture, Gunhild och Boo Johansson. Katten hette Tusse. Där fanns en lekkamrat. Vi byggde vattenhjul i Bäckfallebäcken. Byggde hydda i skogen. Han var bra på att göra plast av kemikalier. Han skickade upp små raketer som fällde ut en fallskärm. Vi var också bra på att städa i uthusen genom att bränna av alla gamla tändhattar och dynamit som vi hittade.

I Hagalund bodde Selma. En go gammal tant. En gång gick min mamma och jag till badet i Rudan. Det var innan jag började skolan. Sedan gick vi till Hjalmar Bergström i Rudan och åt upp våra smörgåsar. Han hade bi, så vi fick med oss en burk honung hem. Katten Chombe hade namn efter en Afrikansk president.

Risnäs var en by där man hjälptes åt, det märktes mest när det var skörd. Man hade släpräfsa och häst när man hässjade. När det var kaffedags blev jag ivägskickad med en stor ryggsäck som räckte ända ner till knäna, men man var välkommen när man kom fram. Det stod också alltid en kruka kallt vatten i änden på en hässja. När det skulle tröskas med tröskverk så var det alltid Göte som bytte säck när den var full. Inger och jag sprang hem från skolan för att få köra fram med traktor på gärdet mellan krakarna.

När jag var 6-7 år var vi vid plöjera och det blev en häst och vagn över. Då tittade Martin på mig och sa.” Den där kan du köra hem”. Det kändes stort att va själv på flakvagnen och hålla tömmarna med hästen Max framför i 1 km hem. När jag var 7 år bad pappa mig att leda upp vår häst Bläsen till hagen vid vårt mjölkhus. Det var en vallack av modell större. Pappa sa att jag skulle akta mig så jag inte blev trampad. Hur får jag stopp på honom tänkte jag. Så kom jag på det. Jag tar mig fort under taggtrån så stannar han. Det funkade. Vår gråsugga körde jag också som 7 åring på plant gärde. En gnistrande vinterdag kunde man få åka med på ett grejåk till skogen antingen med Göte eller Martin för att hämta ved, det är friskt men solens strålar värmer även lite mitt i vintern. Efter ett snöoväder kom alltid Göte med häst och plog och körde från Överby ner genom byn och över isen.

På vintern var jag ofta i någon ladugård. Den här kvällen var jag i Martins och det var en ko som låg ner. Så säger han, när han känt på senorna vid svanskotan, att den där kommer nog kalva i kväll. Det dröjde en kort stund. Vi skulle ta en titt på kon innan vi gick hem. Då stack det ut ett par klövar. Vi tog fram en lina med snara och la runt klövarna och hjälpte dra lite försiktigt när värkarna kom. Snart var kalven ute. När jag var liten så tyckte jag att i samhället där skulle jag inte vilja bo. För där händer det aldrig något. Men här i Risnäs händer det alltid något. Mamma brukade påminna mig om vad jag sa som riktigt liten: ”Kar dä ä träligt å va, men bonnä dä ä roligt.” Jag blev helgdräng i Överby en vinter.

Det fanns alltid små sysslor att göra. Gå ut med slaskhinken kanske inte var det roligaste. Men vi hade kaniner som behövde skötsel. Höns hade nästan alla i byn. Det skulle öppnas och stängas om dem och mat morgon, middag och kväll alltid vatten. Jo, sen fick man inte glömma plocka ägg. Det är rätt trevligt att höra tupparna gala ikapp med varandra. Hämta dricksvatten på andra sidan Stengårds tupp var en utmaning men för det mesta gick det bra. Mjölkkrukan ställde vi i Stengården.

Pappa knöt fem ryssjor när han blev pensionär. Inger och jag tränade också på att göra knutar och nät. Stickan som man trädde upp garnet på fick vi träna på att göra en av syren.

Det var skönt att ro ut på en spegelblank Stångå. På långt håll såg man skäggdoppingen som börjar plocka små fräkenbitar över äggen. En svan och sothöns har bon i närheten. Med små nätta årtag tar jag mig fram. Det är klart det är spännande om det är någon fångst. Men fullt tillräckligt att känna det fridfulla, att stilla få glida fram med en båt i den idyllen. Det här kanske man aldrig mer får uppleva. Men den stuvade abborren, pepparrotsgäddan och den inkokta braxen, dem glömmer man aldrig

Förr i tiden så gick man i fräkenvassen och slog den med lie. Det blev foder åt korna. De mjölkade väldigt bra, men de blev så magra. Pappa har berättat om när det blev kväll under skördetiden, då blev det bad utmed landgången, först herrar sen damer.

Vid vasskanten nedströms vid Nergårn så finns det pålar som är rester av en brygga där man lastade och tog emot varor.

En gång tog pappa upp is nere vid ranna, som han sen körde på en spark till Överby isdös, där han skulle förvara ympkvistar. Det fanns också en isdös i Nergårn.

På vintern gick vi till skolan på isen över viken. I alarna bredvid järnvägen såg man ofta ett ovanligt hackspett, mellanspetten. Jag tror inte den finns kvar i Sverige numera.

Ibland var det några klasskamrater med hem från skolan och då måste man ju hitta på något roligt. I en gammal byrå i bon fanns det tändhattar och stubin. Vi åkte upp till vårt mjölkhus och klättrade upp på taket. Efter smällen så var jägare Johannesson där på nolltid och undrade vad det var som small. Det var bara att säga som det var. Att se det flinet han la upp där, det var värt mycket.

När jägarn var i byn så var vi med. En gång ville han ha hammare och spik, det var en ilsken mink som försökte ta sig ut ur en fälla. En höst ville han att jag skulle ro båten till ett kärr, det var så mycket vass att man fick staka sig fram. I en öppning i vassen stannar vi och han säger, det där är en kricka. Det flyger ett par gräsänder över oss som han skjuter, då är det som om hela kärret lyfter av gräsänder. På eftervintern var fasanfällan gillrad i vassen. Den första kullen blev ruvade av höns som skrockade, dessa hade han samlat ihop hos bönderna i bygden. Sen släppte man ut fasanerna som då la en egen kull.

Något som vi barn roade oss med var att räkna järnvägsvagnar på tågen som gick förbi, och sen jämförde vi om vi fått det till samma. Någon period gick det ånglok förbi rätt ofta. När de gick söderut så försvann tåget först bakom ett gärde, då såg man bara rökpuffarna sticka upp.

 

1Sven Haernfeldt Son till nr 24 & 25 Linköping 
2Xxx Classon Gift med nr 21 Arrendator i Prästgården 
3Agnes Göransson Gift med nr 56? Risnäs Nergård 
4Gerda Karlsson Syster till bruden nr 29 Risnäs Överby 
5Sigrid Samuelsson Gift med nr 35 Norrberga 
6Maria Samuelsson Dotter till nr 35 & 5 Norrberga 
7Ingeborg Samuelsson Dotter till nr 35 & 5 Norrberga 
8Anna Andersson Syster till bruden nr 29. Mor till nr 43 Rystad 
9Lisen (Elisabet) Samuelsson Dotter till nr 35 & 5 Norrberga 
10Matilda Andersson Mor till bruden nr 29. Änka Risnäs Överby 
11Ragnhild Samuelsson Dotter till nr 35 & 5 Norrberga 
12Einar Johansson Son till nr 32 & 41 Askeby? Grebo? 
13Anna Lind Gift med med nr 15 Toketorp 
14Stig Lind Son till brudgummen nr 30 Gattorp 
15August Lind Gift med nr 13 Toketorp 
16    
17    
18Anna Karlsson (”Anna på brona”) Gift med nr 54? Risnäs 
19Märta Hansson Lärarinna i Vist skola Boo 
20Gunborg Johansson Dotter till nr 32 & 41 Lilla Greby i Askeby? 
21Xxx Classon Gift med nr 2 Arrendator i Prästgården 
22Viktor Kristoffersson Gift med Teckla (ej med på bilden) Risnäs Storgård 
23Syster Selma   Vist ålderdomshem 
24Beda Haernfeldt Gift med nr 25 Linköping 
25Xxx Haernfeldt Gift med nr 24 Linköping 
26Jenny Andersson Gift med nr 27 Bjärka-Säby bro 
27Evald Andersson Gift med nr 26 Bjärka-Säby bro 
28August Karlsson Bror till bruden nr 29 Risnäs Överby 
29Hilda (Karlsson) Lind Bruden. Gift med nr 30 Gattorp 
30Ivar Lind Brudgummen. Gift med nr 29 Gattorp 
31Otto Aspan Kyrkoherde i Vist   
32Adina Johansson Gift med nr 41 Lilla Greby i Askeby? 
33    
34    
35John Samuelsson Gift med nr 5 Norrberga 
36Elsa Andersson Gift med nr 55 Bodde mitt emot Bestorps skola 
37Xxx Forsgren Gift med nr 38 Smeden i Lövsäter, Klampenborg 
38Xxx Forsgren Gift med nr 37 Lövsätter 
39Oskar Johansson Gift med nr 40 Vindtorp 
40Tekla Johansson Gift med nr 39 Vindtorp 
41Otto Johansson Gift med nr 32 Lilla Greby i Askeby? 
42Emil Karlsson (Wistfors) Bror till bruden nr 29   
43Helga Andersson (Senare gift Schön). Dotter till nr 8. Rystad 
44Gunhild Karlsson Syster till bruden nr 29 Risnäs Överby 
45Anna Gustavsson Gift med nr 46 Risnäs Stengård 
46Helge Gustavsson Gift med nr 45 Risnäs Stengård 
47Karl Gustavsson Änkling Rättare i Norrberga 
48Märta Lind Syster till brudgummen nr 30 Toketorp 
49Arvid Johansson Ogift Norrberga gård 
50Tekla Gustavsson Ogift Vreta 
51Tage Lind Bror till brudgummen nr 30 Toketorp 
52Anna Lind Gift Pettersson. Foster­dotter till nr 13 & 15 Toketorp 
53Ture Karlsson Bror till bruden nr 29 Risnäs Överby 
54Xxx Karlsson Gift med nr 18 Risnäs Bro 
55Xxx Andersson Gift med nr 36 Bodde mitt emot Bestorps skola 
56August Göransson Gift med nr 3 Risnäs Bro 
 
  Xxx = Okänt förnamn 
 
Anm. En sentida ättling till nr 45 & 46 är Bengt Gustavsson i Wist hembygdsförening.