Torpvandringar
Torpen kring Stafsäter 2024-05-12
I strålande sommarväder samlades 7 personer och en hund vid Stafsäter. Under ledning av Håkan Gustafsson vandrade vi 5,3 km till Svartsätter, Andersbo, Snörom, Myran, Stavsborg, Örebro och Flådra. På slutet passerade vi också den gamla bron över Kvarnbäcken som nödtorftigt reparerats efter kollaps i samband med passage av en timmerbil.
Tolmålen – St Fallemo – Sand 2023-05-21
Text: Håkan Gustafsson.
Idag har en tapper skara om 15 personer i strålande försommarväder besökt Tolmålen, Stora Fallemo och Sand för att se de ursprungliga platserna där drängstugan, undantagsstugan och sandgården låg innan de flyttades till Bjärka-Säby Fornhem. Vid Sand tittade vi även på en stenbro som var en del av den ursprungliga vägen mot Stafsäter.
Källsätter – Lövingsborg 2022-05-28
Efter att regnet i stort sett dragit bort samlades vi, 23 personer samt en bebis och en hund, vid Idrottsplatsen för att förflytta oss till Källsätter via den nya spången över Vistkärret. Vår egen arkeologiprofessor Anders Kaliff från Uppsala Universitet mötte oss där och redogjorde för platsens historia. Här fanns två torp redan på 1780-talet, ett tillhörande kyrkan och det andra till Skog. På häradsekonomiska kartan från 1868-77 kallas Källsätter för Säby fattighus då det var fattighus för Bjärka-Säby rote. Inga synliga spår av huset finns kvar idag med undantag för jordkällaren ett tiotal meter bort. En blåsig aprildag 1947 brann huset ner under stor dramatik men alla boende klarade sig välbehållna. Om detta kan man läsa i Correns artikel här.
En bit upp i skogen finns en sedan minst ett sekel stensatt källa varifrån man hade grävt ett dike för vattnet ner till Källsätter. Källan är numera ofta torrlagd. Nära vägen ett kort stycke norr om jordkällaren finns en fungerande källa.
Vandringen fortsatte till Skog Lövingsborg där innehavaren Dan Andersson berättade lite om torpets historia. Hans farmors far Carl August Johansson med hustru Axelina ägnade sig bl a åt biodling som resulterade i diplomet nedan. Familjen hade nio barn födda mellan 1890 och 1903.
Slutligen intog vi vårt fika i Lövingsborgs trädgård som en gång hade 50 fruktträd.
Text: Bertil Tunel.
I Majas fotspår, kulturvandring 2020-05-17
Text och foto: Anette Söderman
Trots Coronatider, regn, hagel, blåst men också lite sol, var vi fjorton tappra medlemmar som följde i ”Majas fotspår” söndagen den 17:e maj. I bilar och på cyklar möttes vi vid Bäckstugan där Marie-Louise Pettersson berättade om hur det var när hennes mamma Maja Gustafsson som femåring flyttade in i det nybyggda torpet. Maja hittade genast en kamrat i Bojan som bodde i närbelägna Bäckfall. De höll kontakten till Bojans död för några år sedan.
Vi drog vidare till Bestorp skola. Maja fick börja i 3B-skola där som åttaåring eftersom det var intagning vartannat år på den tiden.
Sen gick färden till Lilla Krassebo. Där föddes Maja den 2 juni för precis 100 år sedan. Vi fick höra att många barn hade dött i TBC vid den tiden. De flesta av oss hade minnen från Krassebo och Stureforsdagen. I vår barn och ungdom hade Frälsningsarmén möten i en skogsbacke där på Midsommardagen. Det var stor folkfest med tusentals besökare. Maja kommer ihåg att hon fick äta sin första kokosbulle där, det godaste hon någonsin smakat! Nu när vi blickar ut över den steniga marken är det svårt att förstå hur det var möjligt att genomföra ett sådant evenemang.
Det medhavda fikat smakade bra i slottsparken. Vi fick nu höra om hur midsommaraftonen firades vid Sturefors. På ängen intill Stångån dukades långbord där gårdens folk bjöds på kaffekalas. Kaffet serverades av Majas mormor Ida, ur en stor kopparpanna. Hon hade ett vitt nystärkt förkläde och en vit snibb på huvudet. Efter utfört arbete stod hon en bit upp i backen och tittade nöjd ut över de många gästerna. Mycket folk hade tagit sig till godset och efter kaffekalaset fyrades en kanon av och dansen kring den ovanligt vackert pyntade stången började. Då fick även de delta som stått uppe på vägen och tittat på när gårdens folk festade. Minst tre stora ringar blev det och de som dansade ytterst var nära att hamna i ån! Under många år spelade Steiners orkester och efter firandet på ängen tog de täten under marschen upp till den sluttande fotbollsplanen. I nedre delen till vänster var dansbanan placerad och där tråddes dansen av grevinnan Britta Bielke med bonden i Sörby. Sedan var det fritt för allmogen att roa sig!
Vi tackar Marie-Louise för en mycket trevlig och intressant utflykt och skickar varmt tack till mamma Maja för att vi får ta del av hennes värdefulla berättelser från Sturefors i en svunnen tid. Tack också till Kerstin Fridh som bidrog med historier från tiden hon växte upp i Majas fotspår!
Kulturvandring vid Skorpafallet, Hovetorp 2018-05-20
Text: Håkan Gustafsson
Foto: Bertil Tunel
I strålande solsken samlades på söndagsförmiddagen 26 personer för vandring bland lämningar från de industrier som en gång funnits vid vattenfallet i Stångån. Vi startade med att Henrik Wallenqvist, ägaren till den byggnad som 1890 startade som trämassefabrik för att 1920 omändras till kraftstation, öppnade upp så vi kunde bese huset invändigt, av utrustning från de båda epokerna fanns nästan ingenting kvar. Efter avslutad rundvandring i fabriksbyggnaden berättade Håkan Gustafsson hur omfattningen av produktionen varit, hur varor levererades från kanalen på en 500 meter lång och 600mm spårbana där hästar var drivkraften, hur färdig trämassa fraktades på pråmar i Stångån, hur man efter järnvägens tillkomst i början av 1900-talet anlade en 530 meter lång linbana upp till Hovetorp järnvägsstation.
Därefter följde vi nedströms i svårframkomlig terräng den kanal som ledde vatten till Skorpa nya kvarn, av kvarnbyggnaden som uppfördes 1897 finns bara delar av grundkonstruktionen kvar, man kan också se var dammluckor funnits för att styra vattnet in eller vid sidan av byggnaden. 1966 stängdes kvarnen för att rivas i början av 1980-talet.
Vandringen fortsatte fram till bron där vi gick igenom de verksamheter som funnits vid Skorpafallen, här har sedan 1300-talet funnits bl.a. kvarnar av olika konstruktioner, sågverk, smedjor, tegelbruk, garveri.
När man 1963 invigde kraftstationen vid kanalen i Hovetorp tystnade den brusande forsen, i dag rinner bara 0,5 m3/sekund genom ravinen. Det anlades några fördämningar för att behålla vattenspeglarna ovanför fallet.
På en skuggig plats i Ove Berggårdens trädgård avnjöt vi det medtagna kaffet. Vi fick även information av Olov Jonsson om det av Tekniska verken tänkta borttagandet av fördämningar i ån för att skapa fri vandringsväg för fisk.
Vandring avslutades med att vi tittade på grunderna efter det som troligtvis var platserna för de första kvarnarna vid Skorpafallet.
Torpvandring Persbo 2017-05-21
Nedtecknat av Håkan Gustafsson.
Foto: Bertil Tunel
Vid årets torpvandring samlades 14 personer vid parkering till Stafsätersbadet. Efter information av Hans Hansson om vart vi skulle åka packade vi ihop oss i några bilar och styrde kosan till Persbo. Vi började med att besöka en nyupptäckt gårdsgrund som inte har något namn, men som på gamla kartor benämns som ”Persbo B” sedan gick vi vidare till soldattorpet Förstad, som efter nyfunna uppgifter genom kart- och fältstudier fått en ny plats. Nästa stopp blev vid platsen för Danielstorp. Efter en vandring på slingrig väg kom vi till Grönsved, en gård / torp där boningshuset fortfarande finns kvar, här intogs i skön försommarvärme medhavt kaffe. Kvar att besöka är nu torpet Källsäter som i dag ligger i storvuxen granskog, sista ställe att titta på blev torpet Söderhult, som fortfarande fungerar som året runt boende. Noterbart är att alla besökta platser ligger i Skeda socken, men eftersom de ligger på mark som tillhör gården Stafsäter har föreningen ansett att de ska finnas med i det kulturarbete som Wist Hbf bedriver.
”Gamla och nya” Tjugmålen, Häradssveden, Kolbotten och Nysäter 2016-05-22
Per bil åkte vi till Tomta vägskäl. Där vi tog avtagsvägen till Tjugmålen (även kallad Tjugumålen). Normalt är den vägen”bommad”, men i dag var bommen upplåst för vår skull, stort tack till Oscar E! Efter att ha parkerat bilarna vid grunden till den rivna ladugården/logen vid ”Nya Tjugmålen” följde vi vägen mot NO. Efter några hundra meter lämnade vi vägen för att besöka platserna för de tre Tjugmålstorpen, Stora och Lilla Tjugmålen. Stora Tjugmålen var två torp med gemensam gårdstomt. Grunderna med spisrösen efter alla tre torpen var relativt välbevarade och skyltade med uppgift om de sist boende på respektive plats.
Under promenaden tillbaka till bilarna jämförde vi våra aktuella synintryck med kartor av olika ålder, från åren 1705, 1868-77 och 1947. De små, en gång med stor möda röjda åkerlapparna var nu bevuxna med skog. Om vi bortsåg från vägarna var kartan från 1705 den som stämde bäst med ”nutiden”. Men alla tre kartorna visade ett ljusare och öppnare landskap än dagens.
Väl åter vid ”Nya Tjugmålen” konstaterade vi att mangårdsbyggningen och ett uthus fortfarande stod kvar, men inte tycks ha varit bebodda på senare tid. Vi tänkte på dem som bott och levat här från ca 1879 när ”Nya Tjugmålen” tog över som torp efter ”Stora Tjugmålen”, vars grund vi nyss besökt.
Från ”Nya Tjugmålen” följde vi vägen söderut till torpet Kolbotten. Där hade taket till både stugan och magasinet delvis rasat in, vilket gjorde ett dystert intryck, något som inte förbättrades av ställets boendehistorik:
Under perioden 1784-1872 föddes 23 barn i Kolbotten. Av dessa avled 10 före ca. 1 års ålder.
Under perioden 1799-1911 avled totalt 21 personer i Kolbotten, 12 barn och 9 vuxna.
Det var hårda, tuffa tider!
Efter de dystra intrycken vid Kolbotten fortsatte vi söderut till torpet Häradssveden. Detta var i gott skick och används som ”sommartorp”. Här intog vi vår vid det här laget välförtjänta förmiddagskaffe. Kerstin Björneskog berättade om sina morföräldrar som bott här från 1925 till in på 1940-talet. Det finns en bild på dem i vårt bildarkiv, följ länken.
Från Häradssveden vände vi norrut, åter mot bilarna. Vid en timmerväg ca 700 m från Häradssveden delade vi upp oss i två grupper, den ena gick direkt tillbaka till bilarna och återvände hem, den andra följde timmervägen till platsen för torpet Nysäter.
Nysäter var ett torp med mycket kort aktivitetslängd. Det togs upp 1834 och nedlades redan 1899. Kartan från 1868-77 visar varken åker eller ängsmark vid Nysäter. Det är en gåta hur torpet förutom torparen och hans familj kunde föda ”en gammal häst, två stutar, en tjur, två kalvar, fyra kor, en bagge, två får, en sugga och fyra grisar”. (Utdrag ur bouppteckning efter hustru Maja Caisa Andersdotter som avled i Nysäter 1842-04-23).
Vid Nysätter fann vi den skyltade grunden efter torpstugan och jordkällaren. Därutöver fann vi resterna av ett blåsinstrument, kanske torparens, avskedade livgrenadjären Baas trumpet?
Efter avstickaren till Nysäter återvände vi till vägen Tjugmålen-Häradssveden och efter den åter till bilarna vid Tjugmålen och hemfärd.
En i alla avseenden trevlig torpvandring!
/ Text och foto HH
Torpvandring runt Farsbo söndag 12/5 2013
Årets torpvandring gick i år på mark som tillhör Stavsäter och ligger på det som långt tillbaka var en gård vid namn Farsbo som i mitten av 1600-talet var tämligen nedgången med i princip samtliga hus i dåligt skick. 1684 köptes gården av Stavsäters dåvarande ägare Jacop Spens, gården delades då upp i ett antal dagsverkstorp, Kalvsveden, Lövudden, Hässelkulla, Pirum och Håkantorp, det här framgår av 1703 års ägokarta. Gårdsnamnet Farsbo var därmed borta, men som en påminnelse finns en udde i Stora Rängen som går under namnet Farsbonäset.
Håkantorp som enligt uppgift är från tidigt 1700 tal, här finns även en typ av magasinsbyggnad som är byggd med en källarevåning i suterängtyp som man tror är något äldre än boningshuset. Sista torparen slutade omkring 1910, huset stod sedan öde fram till 30-talet då det blev sommarbostad. Renoveringar har utförts under åren, bla har Robert Ekman gjort en rekonstruktion och ganska genomgripande renovering under senare år.
Västerås är från samma tidsålder, kanske något äldre än Håkantorp, här finns ett uthus som man bedömer är 1600-tal, här ska vi titta på ett ovanligt ornamenterat, smitt gångjärn, ett liknande finns på en av dörrarna vid Fornhemmet, Bjärka-Säby. Den siste brukaren vid namn Viktor Gustavsson slutade 1937, Västerås har sedan dess varit sommarbostad, även här har huset restaurerats av Robert Ekman. (Västerås finns med på 1699 års karta)
Vår vandring från Västerås fram till stora landsvägen gick förbi gårdsplanen på gården Lämbo.
Grönlund som var en av socknens handelsbodar drevs fram till 1958 av Axel Johansson som då lade ner för att ta hand om affären i Hamra, Axel körde även postbilen på sträckan från Sturefors upp till Lämbo/Klovsten. Nils Sjöberth har skrivit om Grönlund.
Soldattorp under Kinds Kompani, Rote 19, där gårdarna Tolebo, Wist, Seltorp och Mörketorp var ansvariga för soldatens väl & ve, lite anmärkningsvärt med tanke på att torpet ligger/låg i Skeda och tre av ansvariga gårdar var från Vist socken. (Buskstugan finns med på 1699 års karta)
