Stationshus 1900
Sturefors station betjänades av två man, stins och stationskarl. Brovakten vid Risnäsbron hade dessutom viss skyldighet till jourtjänst vid stationen.
Järnvägsstationen blev också Sturefors poststation, där personalen fungerade som posttjänstemän.

Trean, banvaktarstuga 1900

Linddalen (före 1909 Lindalen)
Fastighet av trä, reveterat, uppförd 1900 av byggmästare Carl Gustav Vistrand.

Grensholmen 1905
Fastighet av trä, uppförd 1905 av Karl Palmkvist. Ombyggd 1938, moderniserad 1944.
Ägaren 1945 är köpman Arthur Svensson. Hans far köpte fastigheten 1922 av slussvakten J. F. Sköld och brukade den till 1938, då han överlät den på sin son.

Hvilan (missionshus) 1910
Missionshuset av trä, uppfördes 1910 av C. G. Wistrand. Samlingslokalen hade plats för 125 personer,
Församlingen bildades 1933. Den fria verksamheten under namnet Vist missionsförsamling började omkring 1905 och fortgick till början av 1946, då missionshuset genom köp överläts till Betaniaförsamlingen. David Andersson vaktmästare och en gång boende i Hvilan.

Sädesmagasin 1912
Genom järnvägens tillkomst kunde spannmål fraktas till grossister och kvarnar på längre bort belägna platser än Linköping. Omkring 1912 byggde mjölnaren vid Sturefors gård, Albert Sandqvist, spannmålsmagasinet på stationsområdet. Meningen var att sonen Karl-Emanuel Sandqvist skulle driva rörelsen. Emellertid så dog sonen i lunginflammation 1915, varför Sandqvist själv fick driva företaget fram till 1917. Då köptes magasinet av Per Andersson, som senare bytte namn till Rustner.
En person som kunde berätta mycket om magasinsbehandlingen var Emanuel Sylvan född Gustavsson (Manne Sylvan). Manne började som magasinsföreståndare hos Per Rustner 1919, och upprätthöll sysslan fram till nedläggningen 1966.

Bo 1914
Fastighet av trä, uppförd 1914 av Märta Maria Hansson. Ombyggd 1925. Uthus av trä, uppfört 1914.
Ägare 1945: Märta Maria Hanssons sterbhus. Huset bebos och förvaltas av ägarinnanss syster f. d. lärarinnan fröken Alma Viktoria Claesson.

Ådala 1914
Fastigheten Ådala uppfördes 1914 av målarmästare Karl Nilsson på den mark där den gamla sockenstugan låg.
I källargrunden till den nuvarande byggnaden finns byggelement bevarade, som möjligen kan hänföras till denna.
Sockenstugan monterades ner och såldes till Skeda församling.

Lövsäter 1915 ?

Vistlunda 1922
Det andra borgarhemmet som byggdes i kyrkbyn var Vistlunda. Byggnaden uppfördes för egen räkning av murarmästare Hjalmar Pettersson 1922.

Ekenäs 1924
Fastighet av trä, uppförd 1924 av byggmäst. Karl Wistrand. Moderniserad 1942.
Ägare 1945: Erik Wistrands sterbhus.

Skolan 1924
1924 invigdes den nya kyrkskolan, som från början bestod av ett husblock, med entrén uppförd på södra långväggen. Spegelvänt mot i dag. Byggnaden inrymde fyra klassrum, samt slöjd- och gymnastiksal. På andra våningen fanns dessutom en kommunalsal. Kommunalsalen användes även för andra aktiviteter som basarer, missionsauktioner och föreläsningar.

Kyrkstallet 1910
1930 kunde församlingens eget kyrkstall tas i bruk. Byggmästare Wistrand hade anlitats som entreprenör. Stallet rymde 14 spiltor samt uppställningsplats för den hästanspända likvagnen. Byggnaden ersatte de tidigare av Sturefors och Stavsäter privatägda vagnshusen, som var belägna väster om den nya byggnaden. I ringmuren på kyrkvallen, mellan västra porten och stallet, var särskilda järnringar förankrade i stenmuren, där hästarna under sommaren kunde bindas upp under kyrkobesöket. Stall- och förankringsringar fyllde sitt ändamål ända in på 40-talet, då bilarna efter kriget blev ett mera allmänt färdmedel. Kyrkstallet fick en kort tillvaroch Bara ca. 20 år efter dess tillkomsten blev hästarna utkonkurrerade av bilar och bussar. Därmed började underhållet av byggnaden att bli eftersatt. Sturefors och Stavsäter hade tillsammans med kyrkan ansvaret för underhållet. I gengäld uppläts reserverade spiltplatser för de båda gårdarna.
Under 1970-talet uppläts en del av huset för den motorburna ungdomens behov.
För att bereda plats för en framtida utvidgning av kyrkogården blev frågan om rivning av kyrkstallet aktuell. Alla försök att rädda byggnaden strandade bl.a. på grund av kostnadsskäl.
Den 19 september 1995 revs kyrkstallet av kyrkogård- vaktmästarna Torgny Andersson och Lennart Biewendt.

Villa Solvik 1930 ?
Fastighet uppförd av trä, reveterat. Ombyggd 1945.
Huset ägs av pastoratet. Hyresgäster 1945 är folkskollärarinnan fru Margot Oscarsson och distriktssköterskan syster Ingeborg Fors.

Lillebo 1930
1930 byggde stationskarlen Carl Albert Santhesson sin fastighet med benämningen Lilleboch Santhesson blev från början anvisad annan mark av sockenstämman för sitt bygge. Emellertid hade Santhesson stora botaniska intressen, så han ville i stället bygga på den här, då relativt stenbundna marken. På så sätt kunde han anlägga en variationsrik fauna. Ännu i dag 1993 kan man se resterna av Santhessons stenpartier, och ättlingar till de växter som han samlade och odlade vid Lillebo.

Ekhem 1932
Ekhem uppfördes av Karl Erik H. Andersson 1932.

Sturelid 1932
Fastighet av trä, reveterat, uppförd 1932 av fru Elin Svensson.
Uthus: Vedbodar och redskapsbodar av trä, uppförd 1932.
1 byggn. av trä, uppförd 1933 av fru Elin Svensson. Ägare 1945, Erling Gunnar Sundgren, köpte Fastighet 1941 av Henning Rydin, vilken i sin tur köpt den av fru Elin Svensson 1940.

Lyckebo 1933
1933 uppförde Karl-Gustav Karlsson fastigheten Lyckeb och Fastigheten övertogs senare av svärsonen Einar Persson, som startade kyrkbyns första taxirörelse. Efter Persson övertogs taxirörelsen av Åke Jarledal. Hans fru Linnea Jarledal öppnade dessutom kaférörelse i fastigheten. Den sista taxiägaren vid Lyckebo blev Karl-Axel Hultgren. Hustrun Gerd Hultgren fortsatte att driva kaférörelse även efter makens död.

Forsbacka 1936
Fastighet av trä, reveterad, uppförd 1936 av Alice Albinsson.

Solliden 1944
Fastighet av trä uppförd 1944 målarmästare Martin Leonard Larsson.

Församlingshemmet
Den äldre delen av församlingshemmet tillkom ? medan den yngre delen till vänster byggdes ?