Hjortkälla
Läge: ca 2 km väster om Styvinge
Byggt:
Koordinater RT90: omkring X:6467221 Y:1491918
Koordinater WGS84: omkring 58°19’42″N 15°40’2″E
Rivet.
Hjortkällaområdet är ur kulturminnessynpunkt synnerligen unikt. Någon motsvarighet finns inte i Östergötland. Odlingslandskapet från 1500-talet till de stora skiftesförändringarna vid mitten av 1800-talet kan här avläsas i ett orört tegsystem. Rester av husgrunder samt några fruktträd finns kvar sedan tiden Hjortkälla var bebott. Hjortkälla omnämns första gången i skrift, i de första skattelängderna på 1620-talet.
Läs mer om Hjortkälla
Orienteringskarta för Hjortkälla
Människor och byggnader
Odlingslandskapet
Odlingsrösen och den resta stenen
Hjortkälla från istid till Gustav Wasa
För ca 8000 år sedan hade isen dragit sig tillbaka i Mellansverige och det började bli drägligt att bosätta sig här
Ungefär 3000 f Kr började man med boskapsskötsel och enkelt åkerbruk och då börjar också landskapet att påverkas och förändras. Enligt pollenanalys från Växmossen i Ljung växer i våra trakter björk, tall, hassel, alm, lind, ek, ask och al (Röjaryxan sid 34). SJÖNÖTEN, Trapa natans, hade vi denna tid stor utbredning i Östergötland.
Från bronsåldern finns fasta belägg för verksamhet i Styvinge. Vi har gott om kända skålgropar. På flatan i skiftet bakom ladugården på Styvinge finns det flera stycken skålgropar och på stenar på små höjdkuperingar i åkrarna
Järnåldern är kanske än mer spännande. Under järnåldern utvecklas jordbruket och boskapsskötseln och nya byar växer fram. Överallt ser vi stensträngar, stenrösen, bygravfält och kantsträngar av sten kring uppodlingar från denna tid. Klimatförsämringen medför att djuren måste ställas i stall under vintern. De döda begravs på gårds- och bygravfält i anslutning till byn. En sådan gravfält ser vi i ättehagen ännu närmare Styvingegårdarna.
Den rätta källan som säkerligen givit Hjortkällaområdet sitt namn ligger bakom rätta kohagen i gränsknäet Idingstorp, Hjortkälla och Eskebäcken.
Under 1500-talet organiseras den äldre regionala självständigheten om till en central statsförvaltning genom Gustav Vasa. Gustav Vasa kom att betyda en hel del för livet bland torparna ute i Hjortkälla (Älfsborgs lösen med den s.k. rumpeskatten). Inte mer än 800 meter från Hjortkälla ligger Slättbacka, känt för en fredsuppgörelse mellan kungen och Nils Dacke. Dacke fick fri lejd för 3000 man att få uppehålla sig här, 1 mil söder om Linköping. Vi känner till att Måns Johansson, var Gustav Vasas förhandlare mot Nils Dacke år 1541. Han bodde på Bjärka Säby och ägde även Hjortkälla
Torpet Hjortkällan omnämns i de första skattelängderna på 1620-talet.
För senare tids historia se avsnittet Torpare i Hjortkälla.
Hitta till Hjortkälla.
Förhistoriskt HjortkälIa?
Av Gert Franzén
Några fornlämningar av förhistorisk typ har hitintills inte upptäckts vid Hjortkälla.
Lämningar som kunde bilda en bit kulturlandskap här är främst från äldre järnålder, dvs stensträngar, något litet gravfält eller ensam grav på en höjd, mindre åkertegar med röjningsrösen. Vad som vanligen kännetecknar den äldre järnålderns synliga landskap är bebyggelse och stensträngar i övergången mellan lerslätter och kuperad moränmark, där åkermarken låg i samband med hägnadsmurarna, betet på moränerna, samt slättermark växlat med bete på leran. Dessa landskap innehåller ett flertal samtida gårdar med gemensam markorganisation. En bit bort från dessa sammanhållna system finnas ofta solitära gårdar med egen organisation, en situation som kunde vara möjlig för Hjortkälla.
De förhistoriska lämningarna i Hjortkällas omvärld ligger i trakterna kring Styvinge gärd och utmed dalgången upp till Linköping och söderut i Stångådalen. Dessa lämningar är främst från den äldre järnåldern och följer väl den schablon som nyss beskrivits. Även dalgången från Rosenkälla ner mot Siggantorp är välförsedd med lämningar av samma typ.
Sammanfattningsvis gäller att Hjortkälla under förhistorisk tid var obebodd utmark, där det bedrevs jakt och eventuellt bete, beroende på hur nära den närmaste förhistoriska bebyggelsen fanns.
Frånvaron av förhistorisk bakgrund till Hjortkälla gör inte platsen mindre intressant. Att kunna uppleva och studera en plats med genuin nyodling i sen medeltid är minst lika värdefullt i en trakt där forntiden nästan alltid meddelar sin närvaro. Man kan säga att Hjortkälla är ostört av forntiden.
Torpet på Hjortkälla kallas i denna skrift ”Åldermannens torp”. Namnet är ett nutida, inarbetat ”arbetsnamn” som en gång tillkommit för att skilja detta torp från vad som tidigare antagits vara ytterligare ett torp inom området, ett antagande som befunnits felaktigt och därför förkastats. På Hjortkälla kan i dag (år 2001) fortfarande ses husgrunderna efter torpstugan och ett antal uthus. I områdets norra del finns därutöver en stensättning med oklart ursprung, (D), se nedan.Torpet på bilden byggdes 1841 då den gamla stugan befanns vara fallfärdig vid syn samma år. Det avmålades år 1900 av Carl Otto Andersson.
Enligt syneprotokoll från år 1820 bodde här Anders Nilsson med hustru Caisa född Månsdotter och då fanns följande byggnader:
- Stugbyggnad med förstuga, kammare och stuga. Byggnaden var 11 alnar lång, 8 alnar bred och 8 varv hög. (1 aln = 60 cm).
- Fähus, loge och vagnsskjul under samma tak. 36 ¾ alnar lång, 7 alnar bred och 14 varv hög
- 2 bodar under samma tak, 9 ¼ alnar lång, 7 alnar bred och 10 varv hög.
Nödåret 1837 utfodrade torparen på Hjortkälla sin ko med ladugårdens halmtak och räddade därmed livet på kon över vintern. Av ”Åldermannens torp” kan ses grunden, rester av torpstugans murstock, matkällaren och grundstenarna efter en ekonomibyggnad, (sammanbyggt fähus, loge och vagnsskjul) samt några fortfarande levande trädgårdsväxter.