Vreta by

Av Brita Petersson i februari 2006.

Första gången namnet Vreta i Vist socken omnämns i skrift är 1303. Men det finns bevis för att byn är betydligt äldre än så som följd av de namnuppgifter som förekommer vid en vattentvist 1333. Tvisten gällde Kabbefors, det som i dag kallas Stureforsfallet. En del av Vreta var vid denna tid prebende (kosthåll) till kaniken Magnus i Linköping. Magnus gjorde anspråk på den mellersta strömmen i forsen. Hans motpart i målet var Askeby kloster. Forsen hade tidigare skänkts till klostret av fru Helena som säkerligen var ägare till det närliggande Forsa. För att styrka Vreta-byns rätt till strömmen framlades en skrivelse, där flera av 1200-talets ägare namngavs. Dessa ägare var:

1200-tal

Gudmund Gaas.

Ambjörn Krumme och senare hans son Gudmund Krumme.

Ca 1296 – 1312

Domprosten och kungliga rådet Wimund i Linköping död 1312.

Wimund var ägare till Vreta i 16 år, troligen de sista åren av sitt liv. Hans tillträdesår bör då ha varit 1296. Wimund hade under sin tid som ägare anlagt fiskdammar och andra anordningar för fisket, vilka var fullt brukbara vid vattentvisten 1333. Den inlämnade skrivelsen som bevisade byns uråldriga rättigheter till strömmen gjorde att prebendet gick segrande ur striden.

1300-talets stora jordägare Bo Jonsson Grip ägde ingen jord i Vreta.

Några skriftliga uppgifter om de tidiga Vretabönderna finns inte. Det är först i boskapslängderna från 1620-talet som vi ser några namngivna bönder. I dessa skattelängder får vi också upplysningar om hur många husdjur varje bonde ägde. Även mängden utsäde angavs och vi kan därav dra slutsatser om hur stor areal av bondens jord som var uppodlad. Utdrag ur boskapslängderna

1626: Lasse i Vreta:

Nils Joansson

1 häst

3 gamla ston

1 sto

1 tjur

5 kor

5 kor

5 gamla får

1 kviga

4 unga får

6 gamla får

3 gamla svin

3 unga får

3 unga svin

2 svin

Utsäde

Utsäde

3 ½ tunna

5 tunnor

Svedjeland ½ spann

Svedjeland 1 tunna

Spannmålens avkastning mäts i dag i skörd per hektar (ha). Fram till 1800-talet mättes avkastningen i stället i korntal, som är skördens storlek i förhållande till utsädet (korntalet 3 betyder att skörden blev 3 gånger så stor som utsädet). Att man räknade i korntal berodde dels på att utsädet var en stor utgift för jordbrukaren, dels på att exakta arealuppgifter saknades. I princip skulle man så en tunna per tunnland. Men i praktiken varierade såddens täthet från ¾-dels tunna upp till 2 tunnor per tunnland. Glesare sådd gav högre korntal. Dyr säd som vete såddes därför tunt. Men det är osäkert om detta sädesslag odlades vid Vreta, då endast 5 % av åkerjorden vid denna tid besåddes med denna gröda. Den råg som såddes på svedjelandet såddes mycket glest eftersom denna rågart hade ett tuvliknande växtsätt och behövde plats att breda ut sig på. Svedjerågen hade ett högt korntal och gav en riklig skörd. Endast från kungsgårdarna i Östergötland finns uppgifter om korntalet vid denna tid, där det då låg omkring 4.

Under 1600-talet rådde stagnation inom jordbruket. Där något framåtskridande kunde ses var det mycket måttligt.

Vid sockenstämman 1648 upprättades en förteckning över socknens hemman, i Vreta fanns då två bönder, Lasse och Nils.

År 1650-1651 härjade en svår sjukdom som kallades starka sjukan. Egendomligt nog finns inget dödsfall från Vreta noterat.

Vid kyrkomursindelningen 1660 brukas byn fortfarande av två bönder, Jöns och Nils. Troligen är det samme Nils som på sockenstämman 1663 blev utsedd till sexman. Han hade uppdraget kvar 1665, då det på sockenstämman som detta år hölls på S:t Andreas dag beslöts ”att Lasse i Norrberga och Nils i Wreta tilltala Herr Sven Wålsberg om sin skuld och gäld till Vist kiyrka”. Även 1668 innehade Nils i Vreta uppdraget som sexman. Det är okänt om det är samma Nils som följande år återigen blev vald att inneha detta kyrkliga förtroendeuppdrag. Men nu för första gången med efternamnet Bengtsson. Troligen innehade Nils Bengtsson denna tjänst större delen av 1670-talet. Han blev vald 1670, 1672 och 1676 (vissa år skedde bara omval). Kanske var det en åldrad Nils Bengtsson som 1683 tillhörde kyrkovärdsnämnden i socknen.

Det var sannolikt samma ”Nils i Vreta” som 1669 gifte sig med h. Kerstin Andersdotter i Skog. Nils Bengtsson avled 1692. Några år därefter valde hustru Kerstin att lämna Vist. Utdrag ur flyttningslängd 1696-1702: Utflyttad 1696 ”Enkian h. Kerstin från Vreta flyttat till sin dotter i Norrköping”.

Ytterligare en av 1600-talets förtroendevalda från Vreta var ”Gudmund i Vreta”, som valdes till rotemästare 1670. Gudmunds efternamn var Larsson. Han hade ett par år tidigare gift sig med Anna Persdotter. Gudmund var före äktenskapet bosatt i Vreta, vilket tyder på att han var son till någon av bönderna i byn. Ett par söner föddes i äktenskapet, Hans 1669 och Olof 1671. Efter detta inga vidare anteckningar om Gudmund.

Förmodligen hade Vreta-byn i århundraden haft en bonde på varje gård. Men vid sekelskiftet 1600-1700 hade en förändring skett. På Övergården fanns då två bönder. Exakt när denna förändring från en till två brukare skett är okänt. Källmaterialet för den nämnda tiden är för knapphändig för att vi skall kunna dra några slutsatser om tiden för delningen.

Nergården fick två bönder någon gång under tiden 1722-1737, inte heller där går det att fastställa något exakt årtal när bonden Anders Larssons styvson Svän, från att ha arbetat som dräng en dag blev bonde på gården. Kanske var förhållandet det samma som i senare tider, då förändringar av detta slag nästan alltid ägde rum i samband med den unga tillträdarens giftermål.

1648: 2 bönder hörde till Sturefors ladugårdsbönder.

I början av 1700-talet förekom namnet Olofsson / Olofsdotter hos de tre bönderna i byn bonden Anders Olofsson, bonden Görans hustru Anna Olofsdotter och bondena Elias hustru Karin Olofsdotter, vilket knappast var en tillfällighet utan tyder på släktskap